Tränarstilen som gör Aubynn populär hos talanger: ”Bygger på genuina relation”

Lite i skymundan har Jeffrey Aubynn haft en viktig del i många talangers utveckling i MFF.
Han satte sig ner med Fotboll Skåne för att diskutera hur han har jobbat med unga spelare som ibland är svåra att nå ut till.

Annons

Om man har intervjuat tillräckligt många talanger i MFF under de senaste åren så noterar man en sak som återkommer. Spelare som Amin Sarr, Nikolaj Duus Möller, och Aleksander Damnjanovic Nilsson har själva valt att lyfta fram en tränare i MFF. De har pratat om en tränare som förstår vad som krävs för att lyckas som fotbollsspelare. Om att inse vilken attityd som behövs, om disciplinen, om att pushas varje dag, om en tränare som man kan prata både detaljer och helhet med. Någon som förstår sig på fotbollsspelare, människor, och fotbollsvärlden.

Jeffrey Aubynn misstänker vart jag är på väg redan när jag har sagt några av namnen.
– Det känns som att jag har en genuin relation med dem och jag upplever att jag har hjälpt dem på sin resa, utan att veta exakt vad de har sagt. Det grundar jag nog på den genuinitet som vi har byggt upp under de här åren, säger Aubynn till Fotboll Skåne.
– Först och främst måste man bygga upp en relation som är byggd på att de känner av att man genuint vill dem väl. Det är först då som man många gånger kan nå trubbiga, bångstyriga fotbollsspelare som tror att de vet allt och bara är anti allt och bara griniga vissa dagar och mycket hormoner och allt vad det är. I det behövs det byggas upp en relation med spelarna.

Aubynns stil kommer delvis av hur han själv var som ung, och han har hjälp av insikter som han fick som spelare i Bayern München, svenska landslaget, och Allsvenskan.
– Jag vara katastrof och jättejobbig när jag var ung. Sedan hade jag vissa ledare under min spelarkarriär som jag kände att jag inte ville göra besvikna, och det är något som jag jobbar mycket efter än i dag. Att få spelarna att känna att de inte ska göra en besviken, utan att de ska känna att de gör något bra för en.
– Utan att jämföra med mina kollegor så kan jag ibland märka att jag har mer uthållighet med sådana typer av personligheter. Jag märker att om någon är ”Nej, det här går inte” så känner jag ”Lugn och fin, vi jobbar på detta”. Jag vet att man förändras och mognas, och alla har sin egen takt i det. Jag har en rätt bra uthållighet med de individerna.

Är det någon spelare som du är extra nöjd med?
– Patriot (Sejdiu) skulle jag säga är en. Vi har haft otroligt många sittningar och diskussioner genom åren. Amin Sarr var också en spelare som jag kände att jag lyckades ”väcka”. Han var trött och sömnig och förstod inte alltid vad det var. Jag pratade om att slå i taket varje träning, att det är först då som det kommer att hända saker. Han fick sedan egna kvitton på när han gjorde de här sakerna som vi kom överens om. Då kände han att det gav något och till slut kände han ”Det här måste jag ju göra, för jag bli ju bättre hela tiden”.
– Patriot hade stora problem i P17 och P19 i form av att komma i tid och i form av att kunna leva som en fotbollsspelare på den här nivån. Under nästan ett halvårs tid ringde jag och väckte honom nästan varje morgon så att han skulle komma i tid till skolträningar. Ett härligt jobb som har gjort att jag och han har kommit nära varandra på ett bra sätt. Patriot känner jag att jag kan skälla ut på en träning, för han kan ta det från mig. Skäller någon annan ut Patriot så vet jag att han kan bli rosenrasande och tjafsa emot, men det gör han inte mot mig. Vi har byggt upp en relation och han vet om att jag bryr mig om honom.
– Det är en otrolig glädje för mig och framför allt för hans skull (att han har spelat mycket i år), att han har lyckats ta sig förbi alla hinder som han har haft på vägen och nu står han här. Det är många diskussioner som vi har haft om det här. ”Om du gör rätt saker Patriot, så har du möjlighet att vara på den här scenen”. Och nu står han på scenen.

Aubynn följer alla sina tidigare spelare ”otroligt mycket” enligt honom själv, och har koll på var och hur de spelar i sina klubbar. Hans första lag i MFF var att ta hand om pojkar födda 2002, som i efterhand har visat sig vara en av MFF:s bästa generationer på många år med spelare som Noah Eile, Tim Prica, Aleksander Damnjanovic Nilsson, Filip Jörgensen, Nikolaj Duus Möller…
– Jag skulle tillbaka till Malmö (efter att ha varit spelare i GAIS) och jag ville gå in i P17 eller P19.
– ”Men det är en av de häftigaste grupperna vi har här” sa flera i MFF, bland annat Mats Enqvist. Jag gjorde min lilla research och insåg att de var riktigt duktiga, och det visade sig vara bland det roligaste och bästa som jag har gjort. Att jobba med de små ungarna i den åldern, som var så otroligt skickliga, och att få gå på ner på rotnivå och instruera… Det har gett mig mycket i min tränarroll. Sedan fick jag följa dem i P17 och P19. Vissa av dem fick jag jobba med i fyra-fem år.

Vad är det svåraste med att ge spelarna insikter?
– Det är att du måste vara uthållig som ledare. Det jag har märkt med unga spelare är att de ofta glömmer. De kan göra saker i en vecka, sedan glömma i en vecka, sedan blir det bra saker i 1,5 vecka, sedan glömmer de i två veckor. Det är hela tiden fram och tillbaka. Nu låter det som att jag bara ger spelarna kärlek, och jag tror på att ge kärlek och visa att jag bryr mig om dem, men jag kan också vara väldigt tuff och direkt till dem när det är befogat att vara det. Jag upplever att när man har byggt upp en genuin relation, som är byggd på att de känner att man bryr sig om dem, så är spelarna mottagliga på ett helt annat sätt den dagen som det kommer en direkt kommunikation till dem, som ”Det här är inte okej”. Då tar dem till sig det på ett bättre sätt.

Aubynn fortsätter prata om sin tid i Bayern München.
– Jag var kaxig och hade en stor tro på min förmåga. Det hjälpte mig också jäkligt mycket. Jag vek inte undan eller ryggade undan, utan jag stod upp för mig själv.
– Och det hjälpte mig. När jag kom till Halmstad hade vi Tom Prahl och många spelare tyckte han var stentuff. Många spelare sa ”Jävlar vad han är hård”, men jag sa ”Har du varit i Tyskland?”. Om man missade två passningar i Bayern München så sa de ”Det är lika bra du packar väskan och flyttar hem till Sverige om du missar den tredje”. Det gjorde mig ganska mentalt stark. Jag är tacksam för den skolan som jag fick där nere.
– Sedan var det mycket Tom Prahls förtjänst att det började att vända mot det bättre för mig. Mycket handlade om att han satte mig i en position där jag tvingades reflektera över vad jag måste göra för att börja spela: komma rätt i positionerna och göra jobbet defensivt, eftersom jag var offensivt lagd. Han lallade inte med mig, utan satte mig utanför laget och truppen vissa gånger. Då ville man som alla spelare fråga varför man inte fick spela, och då sa han ”Det är för att du inte gör det här och det här”. Han var väldigt tydlig med sånt. Jag gick säkert igenom en period med grinigheter, men till slut insåg jag att jag måste göra de här sakerna. Han tvingade mig att komma till rätta. Det är jag tacksam för. Det hjälpte mig att bli en hel fotbollsspelare istället för en halv.

Hur stor del av din tränarstil tror du att dina insikter till spelarna är? 
– Jag tror att det är en stor del. Min förmåga att skapa tro i en grupp och en förmåga att få med mig människor i en riktning, men jag är också väldigt taktisk driven och spelarna måste förstå den taktiska delen. Sedan är jag också lagd åt ett annat håll: jag tror inte att man ska ha för stor del struktur i det kreativa. Där tror jag att man begränsar kreativitet. Spelarna ska få en viss frihet i det kreativa.

Aubynn jämför offensiv frihet med en duktig konstnär som ska måla en tavla. Om konstnären bara får använda två färger kanske det ändå blir en bra tavla, men det blir som bäst om konstnären får tillgång till alla färger.
– Det är jätteviktigt för mig i den här strukturvärlden som vi har kommit till. Defensivt kan jag köpa strukturen mer, men viss typ av frihet är viktig för min tränarroll.

Du upplever att fotbollsvärlden ibland är för strukturerad i det offensiva?
– Ibland upplever jag att det låter vackrare och klokare än vad det är praktiskt möjligt att utföra. Det kan jag bli irriterad av och nästan bli provocerad av, när tränare lutar sig mot Keynote-presentationer och Powerpoint-presentationer och där de visar strukturellt hur det ska se ut, men i praktiken fungerar det inte. Du måste kunna nå människor. Du måste kunna skapa tro. Du måste kunna väcka spelarna när de behöver väckas. Du måste kunna stötta spelarna så att de växer. Alla delarna måste gå in i strukturen. Det räcker inte med det ena eller andra.

Och du vet att en 22-årig Jeffrey Aubynn hade sett en Powerpoint-presentation och ibland tänkt ”Vad fan är detta”?
– Helt korrekt, och de enklaste bilderna enligt mig är att instruera ute på planen, men det finns en förståelse i fotbollsvärlden att det inte får gå för mycket åt det strukturella hållet.

Han har kontrakt med MFF över nästa år också och han har hunnit prata ett par timmar med Henrik Rydström.
– Det har varit smågrejer. Jag ska inte säga namn, men vi pratade om någon spelare och i vilken position han skulle passa bättre i, och då klickade vi.

Sedan med tanke på vad som har skrivits om dig: är du kvar nästa år? (Aubynn ryktas till Örgryte, reds. anm)
– Det är en relevant fråga utifrån det som skrivs. Jag trivs fantastiskt bra i Malmö FF. Det är som min andra familj. Jag har varit här i tolv år sammanlagt: fyra som spelare, åtta som tränare.
– Det är klart att det skapar starka band och jag har otroliga känslor för klubben. Sedan har jag ambitioner i min tränarroll. Jag tror ju på mina idéer och mitt ledarskap, som man måste göra om man ska vara en bra tränare. Det finns något i mig som undrar ”När är det dags att stå på egna ben?”.

Hur har detta året varit?
– Det har varit tufft att i en assisterande roll ha så många huvudtränare. Ser man krasst på det så landar den assisterande rollen mycket i att stötta och hjälpa huvudtränaren i hans riktning och hans idéer. Det har varit en utmaning att hantera i perioder, och i besvikelse vissa perioder också utan att gå in på detaljer. Det har testat min personlighet många gånger. Där är jag stolt över mig själv i hur jag har hanterat den. Jag tycker att jag har kunnat ha en professionalism som är viktig.

Foto: Bildbyrån