Ole Törner: Malmö FF:s tre mest minnesvärda cuptitlar
Visst kan MFF vinna Svenska cupen.
Man har ju gjort det förr. Med betoning på förr.
14 titlar har MFF. Flest av alla. Men ingen sedan 1989.
Här är tre titlar som sticker ut lite extra; i alla fall för mig.
3) MFF-Kalmar FF 2-0
4 november 1978
Bara en sådan sak som att finalen spelades i Bromölla!
Neutral plan är ju oftare lite större och pampigare än så.
Men dåvarande Ifö Bromölla-ordföranden Bo Andersson ringde helt enkelt till MFF och Kalmar FF och påpekade att Bromölla ligger mitt mellan de två städerna och finalklubbarna köpte konceptet. Det blev dessutom lyckat. Ifö Bromölla passade på att inviga sin nya klubbstuga på Strandvallen, det kom 4 813 åskådare och trots den sena tidpunkten på året var det kanonväder med många plusgrader och strålande sol.
Att Kalmar FF och MFF redan mötts fyra gånger under säsongen och att det för MFF:s del var den sista av årets 56 matcher och bara tre dagar efter urladdningen mot Dynamo Kiev som innebar att MFF var klart för kvartsfinal i Europacupen syntes dock i spelet.
MFF borde haft svårast att ladda och orka, men när matchen gick till förlängning var det MFF som hade bäst krafter.
Sex minuter in på förlängningen visade Ingemar Erlandsson vägen med 1-0 och sedan gjorde Tommy Hansson 2-0 bakom Tony Ström i Kalmarmålet. Att Ingemar Erlandsson fick näta när finalen avgjordes nästan nästgårds med hans uppväxtort Glimåkra var en extra finess. En annan var att Krister Kristensson avtackades efter matchen eftersom han slutade i MFF. Sedan blev det ju en spektakulär tillfällig comeback 1979.
MFF:s lag: Janne Möller – Roland Andersson, Krister Kristensson, Roy Andersson, Ingemar Erlandsson – Magnus Andersson, Staffan Tapper, Anders Ljungberg, Jan-Olov Kindvall – Tore Cervin, Bo Larsson. Claes Malmberg och Tommy Hansson byttes in.
2) Malmö FF-Djurgårdens IF 1-0
8 maj 1975
Sista finalen i en suverän svit.
Det var MFF:s tredje raka cupseger och andra året på rad man vann dubbeln.
Men det satt hårt åt. I semifinalen strax innan blev det 1-0 mot AIK på Råsunda och nu blev det alltså samma knappa segersiffror hemma på Malmö Stadion.
Publiksiffran var ett skämt, 6 913 åskådare, men vi som var där fick se Conny ”Slaktaren” Andersson avgöra tidigt i den andra halvleken.
Försvaret var tätt, Djurgården skapade inget och framåt hade bland andra Conny Andersson (skott i ribbkrysset), Bosse Larsson (höll på att skruva en hörna rakt in i mål) och Tommy Larsson (nick i friläge) bra chanser att göra fler mål för MFF.
Men det stannade vid en ny uddamålsseger och MFF:s nionde cuptitel. Redan före finalen var det dock klart att MFF skulle få spela i Europacupen (som ligamästare) och Djurgården i Cupvinnarcupen.
Bosse Larsson hade en dag när han var som allra bäst – fullständigt överlägsen.
MFF:s lag: Janne Möller – Christer Jacobsson, Krister Kristensson, Roy Andersson, Harry Jönsson – Staffan Tapper, Anders Ljungberg, Bo Larsson – Conny Andersson, Thomas Sjöberg, Tommy Larsson. Tore Cervin kom in som avbytare.
1) Malmö FF-Åtvidabergs FF 7-0
31 maj 1973
Kan – om man vill – döpas om till massakern i Jönköping. För det var där finalen spelades.
7-0 är extrema siffor. Det kunde blivit tvåsiffrigt för MFF var totalt överlägset, särskilt i den andra halvleken.
Det som gör att den här finalen sticker ut är inte bara den stora målmarginalen utan att utklassningen kom mot ett riktigt bra lag och den just då värsta rivalen!
I början av 70-talet pumpade företaget Facit in pengar i ”Åtvid” som därför kunde samla på sig massvis med landslagsspelare. Det gav resultat. Åtvidabergs FF vann Svenska cupen både 1970 och 1971 (-71 i Malmö mot MFF med 3-2) plus SM-guld 1972 och 1973 och slog bland annat ut Chelsea i Cupvinnarcupen. Och det var just mot MFF Åtvidabergs kamp om makten över svensk fotboll stod. MFF vann SM 1970, 1971, 1974 och 1975 och ramade in ÅFF:s två guld samt fortsatte med ytterligare två raka cupsegrar efter finalen 1973.
Giganternas kamp – slutade 7-0.
Ologiskt nog kom urladdningen mitt i en period då MFF hade en svacka. Fram till cupfinalen hade MFF förlorat fyra raka bortamatcher i Allsvenskan, bland annat mot finalmotståndaren. Dessutom förlorade MFF med 2-4 på Malmö Stadion bara ett par dagar före resan till Jönköping. Laget var ifrågasatt, tränaren Karl-Erik Hult ansedd som en icke-vinnare och fiasko (MFF kom sexa -72 och fyra -73 under hans år som tränare) och många av spelarna fick höra en hel del arga ord från läktaren.
Då slog Kalle Hult till med att spela matchen med Krister Kristensson som libero.
MFF-laget i cupfinalen (1-4-2-3): Freddie Forsland – Krister Kristensson – Roland Andersson, Roy Andersson, Staffan Tapper, Harry Jönsson – Bo Larsson, Curt Olsberg – Tommy Andersson, Conny Andersson, Sten Stjernqvist.
Jag har fortfarande svårt att ta till mig att när MFF vann Svenska cupen med den största segermarginalen någonsin i en final var det med doldisarna Freddie Forsland och Sten Stjernqvist i laget och med Kalle Hult som tränare. Det är deras plats i MFF-historien.
De sista tio minuterna satte MFF in de två avbytarna Christer Jacobsson och Anders ”Puskas” Ljungberg för att de också skulle få sina cupmedaljer.
MFF-målen:
1-0 gjorde Tommy Andersson.
2-0 kom på straff, säkert inslagen av Staffan Tapper.
3-0 gjorde Sten Stjernqvist i minut 50.
4-0 och 5-0 satte Staffan Tapper.
6-0 kom genom Curt Olsberg.
7-0 spikade Conny Andersson i minut 88. Slaktaren avslutade krossen.