Ole Törner: Det går givetvis att ta guld utan Bengtsson
Givetvis är det ett hårt slag för MFF om laget en längre tid måste klara sig utan Rasmus Bengtsson.
Lika givet är att det går att ta guld ändå. Det har man gjort förr.
I ett tätt program märks skador direkt.
I år har Coronan pressat det samman mer än någonsin.
Och frånsett Johan Dahlin och Anders Christiansen är Rasmus Bengtsson den spelare MFF bör ha svårast att klara sig utan. Redan innan Kvällspostens avslöjande att det väntar en operation för den 33-årige mittbacken och att det i värsta fall kan bli en ett par månader lång rehab kändes det som han skulle missa ett par matcher.
Han har inte tränat på ett tag. Då var spel i premiären uteslutet och med en inledning med tre matcher på sju dagar ligger det i luften att en missad match på grund av skada kan bli två eller tre. Nu kan det alltså bli – betydligt – värre.
Klart att det påverkar MFF.
Rasmus är resen i försvaret och var den rutinerade kraft som Anel Ahmedhodzic skulle stöttat sig mot nu när han får chansen att spela sig in som ordinarie. Han kommer att klara det ändå, men det blir tuffare.
Å andra sidan kan det inte bara vara snack med MFF:s breda trupp. Upp till bevis – även om den inte är lika bred i försvaret som i offensiven.
Fast det viktigaste beskedet är ändå att det finns historiska bevis på att det kan gå bra utan Rasmus Bengtsson.
2017 vann MFF SM-guld. Den säsongen spelade han 9 matcher i Allsvenskan.
2016 vann MFF SM-guld. Då spelade han 18.
På den gamla onda tiden när bara ett ytterst begränsat antal spelare fick guldmedaljen hade 9 inte räckt. 18 hade knappast gjort det. Bara för att sätta det i perspektiv.
2018 spelade Rasmus Bengtsson för övrigt 13 allsvenska matcher. Ifjor blev det 23 och det var ett personligt lyft för honom och MFF, men det var inte normalläget.
Tycker heller inte att man ska måla upp något katastrof-scenario.
Lasse Nielsen håller hög allsvensk klass.
Oscar Lewicki kan ta klivet ner och det finns fler möjligheter till rockader.
Beredda på bänken finns även Hugo Andersson och Linus Borgström, som blev upplyft som ytterback, men som spelat mycket centralt också.
Lägg till att Pavle Vagic, som egentligen är mittfältare och provats i anfallet de senaste veckorna börjat beskrivas som mittback. Han är klok, flexibel och klarar säkert det också.
Snart öppnar dessutom ett nytt fönster då man kan göra saker – ifall det behövs.
Frågorna som kan och bör ställas är snarare:
1) Borde inte beslutet om operation tagits tidigare? Omöjligt att svara på eftersom MFF numera mörkar allt om skador och ger väldigt lite information. Men situationen att han kört individuell träning istället för att vara med i den kollektiva är inte ny.
2) Var det rätt att säga ja till Esbjergs begäran att förlänga låneavtalet med Franz Brorsson i en månad? Nu får MFF vänta på truppens just nu mest matchtränade spelare till augusti.
……………………
Låt oss för övrigt nu när Allsvenskan äntligen kör igång slippa allt trams med pappfigurer på läktarna, inspelat läktarljud, speaker utan någon att prata till och allt annat man kan hitta på i den stora jippofieringens namn.
Smycka med flaggor och banderoller – okej och bra.
I stort sett allt annat – kalkon.
Coronan har ställt till det och förändrat förutsättningarna totalt.
Mest värdigt, klokt, stilrent och respektfullt är att låta tomheten synas.