Ole Törner: Alla har inte förlåtit det som hände för nästan 90 år sedan

Ikväll möts MFF och IFK Malmö i ett derby som på 60-talet och tidigare var glödhett. Sedan IFK Malmö åkte ur Allsvenskan 1962 för att aldrig komma tillbaka har känslorna på många håll svalnat. Rejält. Men visst kan matchen fortfarande engagera. Ett par tongivande MFF-supportrar har till exempel gått ut på twitter och sagt att de vägrar gå på en match arrangerad av IFK Malmö.

Allt för något som hände säsongen 1933-34 och sedan byggdes på alla åren MFF allt mer utmanade IFK Malmö, sakta men säkert växte förbi och till slut vann kampen. När gula och himmelsblå arbetskamrater inte ville sitta vid samma bord i matsalen på Kockums och när någon inte ens ville prata med sin granne för att hen tillhörde fel läger.

Långsint? Ja. Troget traditionen? Ja. Rimligt? Döm själv.

Många har ganska dålig koll på vad det egentligen var som hände säsongen 1933-34. Därför kan det vara läge att berätta. När jag skrev ett av kapiteln i Skånes Fotbollförbunds 100-års-bok satt jag på Stadsarkivet och gick igenom gamla lägg och årsböcker. Dokumentationen är god och det här är en kort historik.

Allsvenskan 1933/34 fullföljdes av elva av de tolv lagen.

Anledningen var att en revision av Svenska Fotbollförbundet visade att MFF brutit mot de då heliga amatörbestämmelserna genom att betala ut ersättningar till spelarna. MFF diskades och flyttades ned till division 2.

Dessutom stängdes hela styrelsen av och över 20 spelare proffsförklarades och fick därför inte spela i laget. Ekonomin sattes under kontroll – tvångsförvaltning kallade MFF det – av Skånes Idrottsförbunds revisor Henrik Renée.

Bitterheten var extra stor i MFF eftersom man i klubben var 100 procent övertygade om att det var IFK Malmö som anmält MFF och beslutet som SvFF:s ordförande Anton Johansson tog om revision av räkenskaperna grundade sig också på en uppgift om att IFK Malmös högerytter Lennart Johansson lovats ersättning för att spela med MFF. Att kontrollrevisorn Henrik Renée satt i IFK Malmös styrelse minskade inte precis ilskan i MFF.

Det var inget justitiemord. Malmö FF betalade spelarna och hade också noga bokfört detta!

Många andra klubbar stöttade också spelarna, men skillnaden var att de använde sig av presentkort, fina middagar och så vidare. MFF körde raka rör, gav spelarna pengar i handen och tog med det i räkenskaperna.

Det var hårda tider med stor arbetslöshet och fattigdom och MFF var ett arbetarlag med många spelare vars familjer hade det extra tufft. Samtidigt var MFF en rik klubb! Vid årsskiftet hade man 26 000 kronor i kassan viket i dagens penningvärde motsvarar nästan en miljon kronor. Därför tyckte MFF-styrelsen att det var självklart att spelarna skulle få hjälp. Och man försvarade hela tiden agerandet istället för att neka.

När avstängningen från allsvenskt spel trädde i kraft skickade MFF ut följande kommuniké undertecknad av Eric Persson och ordföranden Fritz Landgren:
“Föreningens ekonomi är god. Då vi nu lämnar våra befattningar, sker det i medvetande om att vårt enda brott är att ha i ekonomiskt hänseende sörjt för våra spelare på ett sätt som vi funnit rimligt och rättvist, och att vi för vår egen del arbetat fullt ut ideellt.”

När de avstängda styrelseledamöterna på nytt var valbara 1937 blev Eric Persson ordförande för första gången och satt sedan i obruten följd till 1974.

Vid vårsäsongens början 1934 var 23 MFF-spelare proffsförklarade och man fick nöja sig med att spela vänskapsmatcher och i reservlagsserien med ungdoms- och juniorspelare. Efter ett tag visade förbundet en viss kompromissvilja när de från början ett till två år långa avstängningarna av spelarna hävdes så att MFF hösten 1934 kunde ställa upp i division 2 södra med A-laget.

Innan dess visade man att bredden var extremt bra. Med Ebbe Löfgren som lagledare skapade MFF ett B-representationslag utan de 23 avstängda. Med det laget slog MFF ut IFK Malmö ur DM! Segern skrevs till 4-1. B-laget besegrade dessutom både Malmö SK och Malmö BI.

Revanschhungern var extremt stor. Det var också här som Eric Perssons livslånga hat mot IFK Malmö och allt gult föddes. Eftersom det var “Hövdingen” Persson som lade grunden till att MFF steg för steg utvecklades till ett storlag går det att hävda att diskningsbeslutet spelade en stor roll i MFF:s utveckling. Revanschlust ska inte underskattas som drivkraft.

Säsongen 1934/35 vann MFF division 2 södra, men föll i en tredje och avgörande kvalmatch mot Gårda BK med 0-2.

Säsongen 1935/36 vann MFF på nytt division 2 södra. Även nu blev det kval och en tredje och avgörande match mot Billingsfors IK. Den vann MFF med 3-2 på neutral plan i Borås och var tillbaka i Allsvenskan.

Comebacksäsongen 1936/37 slutade MFF sexa, vilket var klubbens dittills högsta placering.

Vid årsmötet 1937 röstades många av de avstängda styrelseledamöterna tillbaka när de åter fick väljas. Men styrelserna under avstängningstiden gjorde ett bra jobb. När Eric Persson och de övriga – med ett par undantag, bland andra Fritz Landgren – kom tillbaka var MFF redan allsvenskt igen.

Klubben hade dessutom anställt tjecken Vaclav Simon som tränare. Det var han som lotsade laget genom serien och det lyckade kvalspelet. Interimstyrelsens starke man Hilding Carlberg blev kassör i den nyvalda ordinarie styrelsen.