MFF-profiler ni inte tänker på så ofta: Lucka 9
MFF-PROFILER NI INTE TÄNKER PÅ SÅ OFTA
NUMMER 9: TIM PARKIN OCH PAUL MCKINNON
Efter det gyllene Europacup-året 1979 skaffade MFF inför säsongen 1980 två engelska nyförvärv.
Från Blackburn Rovers hämtades mittbacken Tim Parkin och från Sutton United anfallaren Paul McKinnon.
Parkin var urtypen för en klassisk engelsk mittback; stor, stark, bra på huvudet med en begränsad passningsförmåga, men en förmåga att rensa så att publiken bara satt och undrade om han någon gång skulle lyckas sparka iväg bollen så att den gick ÖVER Malmö Stadions läktare.
McKinnon levde mer på sin snabbhet och avighet än på fysisk styrka.
Tim Parkin blev kultspelaren och omdiskuterad. Inte minst för att Bob Houghtons ersättare Keith Blunt konsekvent satsade så hårt på de två engelska spelarna istället för danskarna John Hansen och Aage Hansen som också ingick i truppen. Reglerna tillät då bara två utländska spelare i elvan och det gick ut över framförallt John Hansen som var den naturlige ersättaren när Janne Möller lämnade för Bristol City. Istället fick John hålla till i reservlaget och det lät han också alla veta att han inte var nöjd med. 1981 spelade Tony Ström – som alla vi som även tittade på MFF B:s matcher kunde se var betydligt sämre än John Hansen – 49 matcher varav alla i Allsvenskan. Jan Odelstig spelade fyra och John Hansen bara en. Det gick så långt att MFF undersökte möjligheten att göra John Hansen till svensk medborgare.
Parkins begränsade teknik och passningsskicklighet i kombination med att många tyckte att det var hans fel att MFF inte kunde peta Tony Ström gjorde att han fick ta emot mycket kritik. Paul McKinnon slapp billigare undan eftersom han stämde bättre in i bilden av hur en MFF-spelare ska klara tekniken och dessutom gjorde hyfsat med mål: tolv på 42 matcher.
Till viss del var dock kritiken mot Tim Parkin oförtjänt. Visst, han var begränsad, men han var också stabil och en mycket stark närkampspelare. Han vann det mesta i luften och var svår att ta sig förbi. Han spelade trots allt 78 matcher i MFF och gjorde fyra mål och han var bland annat med om att vinna ett guld i Svenska Cupen och spelade från start i returen i Världscupfinalen mot Club Olimpia i Asuncion i Paraguay i mars 1980. När han återvände till England spelade han i Bristol Rovers, Swindon Town, Port Vale, Shrewsbury, Darlington och Barrow. Totalt spelade han över 400 seriematcher på skilda nivåer i England innan han efter ett benbrott slutade och blev polis.
Paul McKinnon fick något märklig karriär efter MFF-åren. Han spelade mestadels hemma i England och för Sutton, men gjorde också ytterligare tre korta sejouer i Sverige, för Trelleborgs FF, Örebro SK och Tegs SK.
Men det är i Sutton United han är inskriven i historieböckerna. Han har spelat där inte mindre än åtta perioder och är klubbens bäste målskytt genom tiderna med 279 mål på 525 matcher.
