MFF-fostrade Victor Larsson, en allsvensk startspelare år 2022
De flesta MFF-fostrade allsvenska spelarna är relativt kända för den stora massan.
Förutom kanske IFK Värnamos Victor Larsson, 22 år och startspelare i 24 av 28 allsvenska matcher för nykomlingarna.
Larsson missade bara två matcher i år och han fick vara lite av IFK Värnamos motsvarighet till Oscar Lewicki: han fick spela på de platserna där han behövdes. Innan det här året hade han mest varit mittback, men i år fick han spela vänsterback, högerback, mittback, och central mittfältare. Positionen där han fick mest speltid var i en lite udda vänsterbacksroll, trots att han är högerfotad.
– (Tränaren) Kim Hellberg gillar att experimentera lite, säger Larsson till Fotboll Skåne.
– Jag är ju ingen klassisk vänsterback och jag hade nog inte kunnat spela vänsterback i många andra lag än Värnamo. Här är jag vänsterback och central mittfältare samtidigt, typ. Jag är bara vänsterback i försvarsspelet. Samtidigt känner jag mig inte bara som en mittback. Så ja, jag känner mig lite som en Oscar Lewicki-typ. Att jag kan spela på många positioner och trivs bra för det mesta.
På planen ser han framför allt ut som en ganska robust (183 centimeter), smart, och spelskicklig spelare.
– Det är absolut mina styrkor. Spelförståelse och bra med bollen, åtminstone över medel med bollen sett till att jag är försvarsspelare. Jag gillar att ta fram bollen och vara ganska avgörande redan där nere.
– Första året i Allsvenskan är alltid ett väldigt stort steg upp. Det har varit lärorikt och utvecklande. Jag är en jämnare spelare. Jag har gått ifrån lite den här ”ungdomstypen” där man går mycket upp och ner, där man gör en bra match och sedan är sämre.
Larsson har också haft en fotbollskarriär som har gått upp och ner. Han kom till MFF som tolvåring, men låg efter i växten. En period fick han till och med träna som ”överårig” i 2001-laget. Istället var det Pavle Vagic och Filston Mawana som dominerade i 2000-generationen.
– Ja, det var en otrolig klasskillnad på de två. Det var som att de två kunde komma in och bestämma sig för att vi skulle vinna matchen. Det var i princip så under några år.
– Det var en period där jag också var med i ”Future Team”-landslaget, som är för spelarna som inte är fysiskt lika utvecklade som andra. Det är framför allt Robin Asterhed som har varit den som har trott mest på mig och gett mig mest förtroende. Han och Andreas Georgson, som hade mig i P17, har betytt väldigt mycket för att jag skulle vara där jag är i dag.
– Det var nog Robin som var delaktig i att jag skulle träna med ett yngre lag. Det var jäkligt tufft att inte följa med sina kompisar i P17, men i slutändan blev det rätt.
Varför tror du Asterhed trodde så mycket på dig?
– Det är nog lite för det som har kommit fram i Allsvenskan det här året. Robin har alltid älskat Guardiola. Lite ”tiki-taka”, fotboll efter backen, och då är det ganska gött att ha en spelskicklig mittback i sitt lag. Jag tror att det är mycket av det som han såg. Jag har kunnat lösa upp mycket knutar nerifrån.
– Sedan har jag tagit mer ansvar och blivit en större bidragande del till ett lag. Han satte mig som kapten när jag var yngre, så jag tror han såg sånt också.
Sedan blev det sista året i P19, som ju är ett ganska definierande år för ens karriär. Hur var det?
– Det var ett år där jag fick spela mycket i en trebackslinje ihop med Noel Hansson och Linus Borgström.
– Det var tiden under Uwe Rösler, där det inte släpptes fram jättemånga spelare. Det var nog klart ganska länge att det inte skulle bli någon förlängning med MFF. Det är ju klart man ser sitt eget värde. Efter ett par Champions League-år så kan de ju plocka nästan vem de vill. Det var känslan då i alla fall. Nu har många talanger fått komma upp vilket är jäkligt kul att se. Att se dem få avtal och sen få chansen att fortsätta utvecklas.
Sommaren 2019 hade MFF åtta stycken sistaårsspelare i P19. Bara en enda var kvar under hösten och han fick också kontrakt med A-laget till slut: Patriot Sejdiu. Alla andra behövde leta nya klubbar, som exempelvis Noel Hansson (Lunds BK), Melker Nilsson (Falkenbergs FF), och Kevin Harletun (TFF).
På den tiden hade Larsson ingen agent. Hans lösning: att sätta ihop videos på sig själv och skicka runt till olika klubbar.
– Alla våra matcher hade filmats i P17 och P19. Jag satte mig och klippte ihop lite grejer, som highlightspaket. Sedan skickade jag till alla Division 1-klubbar i närheten: Landskrona BoIS, Torns IF…
– Och sedan skickade jag till många klubbar i Köpenhamn i lite lägre divisioner.
– Det gick ändå förvånansvärt bra. Många klubbar svarade och Torn var väldigt intresserade. Jag gjorde två provträningar och sedan blev jag klar för dem.
Efter en inskolningshöst 2019 blev han ordinarie under 2020, och när Robin Asterhed skulle till IFK Värnamo inför 2021-säsongen så var Victor Larsson en av spelarna som värvades in. Förra månaden förlängde han sitt kontrakt med IFK Värnamo, som nu sträcker sig till och med 2025-säsongen. Han fick också spela i två oavgjorda matcher mot MFF i år.
– Min relation till MFF i dag är positiv. Jag har inget ont att säga där överhuvudtaget. Sveriges största klubb. Hela familjen är inbitna MFF-fans, så man får höra ett och annat om den här säsongen. Fast i år har de kanske fått glädja sig lite åt min framgång istället.
Foto: Bildbyrån
