Mellouk fortsätter landslagsdrömma i MFF: ”Verkligen inte gett upp”

Från Trelleborg till Umeå vid 16 års ålder – och tillbaka till Skåne för att ta MFF till den Allsvenska hon spelade i 2022.
I en lång intervju med Fotboll Skåne berättar Sarah Mellouk bland annat om landslagsdrömmen och hur Norrland charmat henne, till skillnad från Tunna blå linjen.

Sarah Mellouk har bott i sin lägenhet nära hållplatsen Södervärn i ungefär en vecka. Fortfarande är den sparsmakat inredd, men hon har fått i ordning alla möbler som TV-bord, soffa och soffbord. Där ställer hon fram kaffe och skruvar ner volymen på Breaking Bad som rullar på TV:n.

– Jag fick bra hjälp av MFF med att hitta den här lägenheten. Det är centralt och nära till allt, nära till mamma, mormor och morfar. De bor vid stadion, säger Sarah Mellouk och berättar mer om familjen:

– Min pappa är från Algeriet. Jag har aldrig varit där, men skulle vilja åka. Det hade varit kul. Jag har många släktingar där.

Algeriet är ingen oäven fotbollsnation. Hejar du när det landslaget spelar?

– Jo, så klart. Jag har inte fått mitt algeriska pass än, men en av mina närmsta kompisar spelar redan i det landslaget, Hanna Boubezari som spelar i Lidköping. Det hade kunnat vara en kul grej i framtiden, att kanske spela för dem.

Mellouk berättar att det inte är en helt smidig process för henne med passet, och att hon saknar tid för att lära sig franska eller arabiska. Men det algeriska landslaget är fortfarande bara en B-plan.

– Att spela i Sveriges A-landslag har alltid varit en dröm för mig. Samtidigt vet jag att det nu kommer ta längre tid att kanske nå dit, i och med att jag gick hit till division ett.

I landslaget har det blivit åtta kamper på U17-nivå, två på U19-nivå och nio framträdanden för U23-landslaget. Hennes tanke är att se hur starten i MFF blir och sedan ta ett landslagsbeslut därefter: Sverige eller Algeriet.

– Jag siktar på Sverige. Inom det närmsta året känns som en omöjlighet, men jag har verkligen inte gett upp. Det är en av mina största drömmar.  

– Då är det bästa såklart att spela så högt upp som möjligt, men det var väldigt mycket som vägde in i att välja MFF.

Sarah Mellouk debuterade redan som 15-åring, och fick ännu mer speltid året efter, i ett FC Rosengård som vann dubbla SM-guld 2013 och 2014. Det är en talang som i tidig ålder snabbt gjorde sig ett namn inom fotbollen, så väl i Malmö som nationellt. Därefter tog karriären henne till både Jitex BK och Umeå IK.

På ett sätt vägde chansen att vända hem till Malmö tyngre än landslagsdrömmen. MFF har nämligen inget emot att Mellouk samtidigt läser polisprogrammet vid Umeå universitet på distans. Något hon var femte vecka reser upp dit för att fullfölja.

– De har varit väldigt tillmötesgående med att jag får åka dit, det gick bra att lösa. De här sakerna vägde tyngre än att spela högre upp. Jag är fortfarande inte så gammal, säger 24-åringen.

Hon vet inte var det kommer ifrån, men planen har alltid varit att först spela fotboll, därefter bli polis. När Lisa Dahlkvist började plugga till polis ett år innan Mellouk, fick hon inspiration från forne lagkamraten i Umeå.

– Det var ju smart att göra det nu och ha det gjort, så man inte står där utan utbildning när man är 35.

– Sedan jag var liten har jag velat bli polis. Det händer nya saker varje dag och det blir aldrig tråkigt att gå till jobbet. Man vill hjälpa folk och bidra till ett bättre samhälle.

Lämpligt nog har mittfältaren alldeles nyligen sett klart Tunna blå linjen, SVT:s succédrama som skildrar Malmöpolisens vardag. Mellouk är dock inte helt såld på serien.

– Nu är inte verkligheten sådan. Hade jag sett serien innan jag började plugga hade jag nog varit mer uppslukad. Nu blev det mer att man halvpluggade. Vad hade de för lagstöd där? Gör man det där i den ordningen? Varför griper de honom, är han verkligen över femton? Varför gör de inte si eller så?

Att gå från fotbollen till polisyrket ser hon som den perfekta övergången. Att gå från elitidrott till ett kontorsjobb hade kunnat bli för mycket av en abrupt tvärnit.

– Det är jättemycket man har gratis in i yrket från idrotten. I utbildningen läser vi mycket om att vara i en grupp, gruppdynamik och stresshantering. Allt det har man redan från idrottandet. Sedan tycker man om att det är mycket fysiskt och adrenalin. Det blir en bra grej att ersätta fotbollen med.

Därtill frestade MFF:s satsning i sig. Att försöka ta moderföreningen till Allsvenskan var ingen liten lockelse.

– Även fast vi är i division ett har MFF förutsättningar som ett övre halvan-lag i Allsvenskan. Den proffsigheten är skitkul, säger Mellouk.

– Det hade varit så jäkla stort att få ta MFF till Allsvenskan. Speciellt med tanke på att det är min moderklubb, men också för att de satsar så mycket. Det är så många som vill att vi ska ta oss dit. Så många supportrar. Att få vara med på det är så stort.

På den resan vill hon nu vara MFF:s playmaker. Någon som har mycket boll och står för många poäng.

– Jag vill vara en spelare som det är kul att kolla på. Göra lite najs saker och vara lite underhållande. Xavi har alltid varit en förebild, även om han är lite mer defensiv än mig, i att slå passningar som ingen annan ser.

Såklart spelade också bandet till Skåne in i återkomsten. Hon berättar om omställningen att som 16-åring lämna barndomens Trelleborg för motsatt sida av landet.

– Jag bodde i Trelleborg till jag flyttade till Umeå, men jag var i Malmö hela tiden. Jag spelade och gick i skolan här. Så Malmö är hemma. Min syster bor kvar i Trelleborg, men förutom henne har alla i familjen tagit sig till Malmö.

– Men det var verkligen kul att flytta till Umeå. Även när jag var yngre klarade jag mig mycket själv. Umeå är en väldigt familjär klubb med jättebra och omhändertagande människor, så det var lätt att få det att kännas bra där. Jag tänkte inte på det då, men självklart var det en stor grej.

– Jag har trivts jättebra med jargongen och klimatet mellan människorna däruppe. Folk är över lag jättetrevliga och hjälps åt med allt, säger Mellouk och minns en nyligen inträffad och exemplifierande händelse:

– Precis innan jag nu flyttade ner skulle jag ut med bilen från parkeringen, men det hade varit snöstorm. Det hade frusit till is och jag fastnade. Det var bråttom för jag skulle till en tenta, jättetidigt på morgon. Vad skulle jag göra? Det gick inga bussar.

– Så jag ringde min granne, ”jag behöver hjälp, jag har tenta.” Hon bara kutade ner och försökte hjälpa mig, men det gick inte. Så fick vi tag på någon annan med en bil. Vi tre gick och skottade fram den. Man hjälps åt däruppe, det har varit skitnajs.

– I framtiden, när jag blir äldre, vill jag lätt bo däruppe igen. Det är tanken, när jag inte ska spela fotboll längre.

Trots att Mellouk visserligen bodde i Trelleborg under uppväxten, haft kontakt med TFF under många år och ”halvkänner” sportchefen Johan Bauer – fanns aldrig något tvivel om att valet skulle falla på MFF.

Nu ska det bli skönt att slippa ”frysa ihjäl på träningarna” en tid framöver.

– Jag har förfrusit både händerna och fötterna i Umeå. Så fort det blir lite kallt tappar jag känseln och de blir helt vita, berättar hon.

– Förrförra året i Elitettan värvade vi en nigerianska på sommaren. Jag tror att en av anledningarna till att hon lämnade var för att det blev så kallt på vintern.

– Vissa dagar är det 32 minus. Det är en helt annan sak däruppe. Man kan inte börja träna utomhus förrän i mars. Innan inomhushallen byggdes tränade vi Futsal i en kass sjumanna-konstgräs-hall, där folk drog korsband till höger och vänster. Sedan har vi inte varit ute på helplan före seriepremiären. Inför sista matcherna på hösten har det kunnat komma 20 cm snö på en timme.

Tidigare lagkamrater som också vuxit upp i regionen, vittnar om utmaningen med verksamheten.

– De som kommer därifrån säger att ”det är skitsvårt för oss att bli bra”. De kan ju inte träna ute. Det är imponerande att de har så bra lag däruppe, det är faktiskt sjukt, anser Mellouk.

Även om planen är att efter fotbollskarriären återvända dit upp, märker hon nu att hon också saknat vissa saker i södra Sverige. Tempot. Närheten. Händelserikedomen. MFF.

– Det ska bli så jävla kul att få komma tillbaka hit. Jag hoppas det kommer mycket folk på matcherna och att vi får så mycket stöd som möjligt. För det här året kommer fan bli skitroligt, jag känner det på mig. Man vill vara där och kolla, skrattar Mellouk.

Foto: Bildbyrån