”Jag ska spela här, bara så du vet” – hur Hugo Larsson blev MFF:s nästa stortalang
Född i grannens badrum, kom till MFF som en kortvuxen och extrem målgörare, har en spetsegenskap som är svår att sätta ord på, och lyssnar på fransk rapp ihop med Matej Chalus.
Det här är Hugo Larsson och hans resa till att bli MFF:s nästa stortalang.
Artikeln publicerades den 23:e mars 2022 för första gången.
Många inne i MFF hade koll på Hugo Larsson redan innan han var tonåring. Där och då var han den korta anfallaren från Svarte utanför Ystad som var en extrem målskytt, främst tack vare sin snabbhet och spelförståelse. Han gjorde ”galet mycket mål” som han själv definierar det som, och där får han medhåll.
– Han var helt briljant i en forwardsroll, säger tränaren Joel Kjetselberg som senare hade honom fyra år i MFF.
Han började att få uppmärksamhet när han spelade i Ystads IF FF.
– Han var teknisk, snabb, tog för sig, och var samtidigt en snäll kille, säger hans dåvarande tränare Anna Björklund.
– Det var någon inbjudningscup på Öland där vi var med, och där gjorde Hugo fina prestationer och där är det ju alltid personer som rör sig, agenter och scouter. Då blev uppmärksammad. Han gjorde sjukt mycket mål. Han utmärkte sig tidigt.
Larsson tränade någon vecka med Chelsea och Bolton, och hamnade i Malmö FF som tolvåring. Det gick bra i början, men sedan började alla andra att växa samtidigt som han själv stod stilla.
– Det händer mycket med spelarnas kroppar och fysik när de är 14-15-16 år, säger Kjetselberg.
– Hugo hade en senare peak än många andra. Det gick fortfarande bra, men motståndarna var snabbare och starkare än honom. Han lyckades inte lika ofta med sina en-mot-en-dribblingar och liknande.
Han hamnade först på en kant innan han flyttades till centralt mittfält där han skulle få mer nytta av sin smarthet. Och när han började att växa fysiskt så växte han också som spelare.
– Jag tycker fortfarande att man ser det där ibland i honom, att han kan rycka förbi och slå ut en motståndare i en-mot-en. Han har fått tillbaka det där.
Men det var svårt. Han fick stanna kvar länge i P16, vilket var tungt där och då, men nyttigt när man kan se på det i efterhand. Han fick bland annat möjlighet att växa som ledare.
– Han hade en period där det var kämpigt. Han växte inte och alla andra växte. Han lyckades inte längre med samma saker som han lyckades med tidigare. Det gjorde att han fick göra om sig lite. Man fick jobba mycket med hans självförtroende och hans tro. Man fick berätta att ”jag och MFF tror mycket på dig, att du inte lyckas nu gör inte att vi tror mindre på dig”. Vi såg det över sikt istället. Jag har sagt massa med gånger till honom att det handlar inte om vem som är först till P17, först till P19, eller först till A-laget. Det handlar om vem som till slut går längst.
Kjetselberg jämför Hugo Larsson med utvecklingen för en annan talang född 2004.
– Vi spelade mycket mot Williot Swedberg i Hammarby. Han och Hugo har alltid följt varandra åt i sin utveckling. Williot hade också en tyngre period, och sedan har han bara växt och växt.
Bara under det senaste året har Larsson gått från P17 till P19, till U-landslagsdebut, till lagkapten i P19, till att starta i A-laget, och samtidigt har han vuxit till att bli 187 centimeter. När han startade mot Irland i P04-landslaget i november så var det på ett mittfält tillsammans med Lukas Björklund, som nu i AC Milan.
Det är samma Lukas Björklund som han spelade ihop med i Ystads IF FF.
– Det var andra som också stack ut i det laget i Ystad, men Hugo var ju offensiv, gjorde mycket mål, och då syns man mer, säger Anna Björklund som också är mamma till Lukas.
– Vi hade någon väldigt duktig försvarare och det var många som var bra. I den åldern (10-12 år) var det nog Hugo som syntes mer, men av de som var med från början så är det en som är i Landskrona, en i Kristianstad, en tränar med Österlen, och det var en väldigt bra träningsmiljö här där spelarna pushade varandra. Det var många duktiga spelare, även om de inte nådde högsta nivån. Potentialen finns här på många sätt. Det gäller bara att skapa träningsmiljön.
P19-tränaren Max Westerberg var med när Larsson skulle flyttas upp till P19 i maj förra året.
– Hans mamma sa: ”Hugo kommer att tävla för att få spela, han kommer inte att komma dit och vara nöjd med det”, säger Westerberg.
– Och Hugo sa likadant. Jag sa åt honom att han skulle göra sitt bästa för att slå ut de andra med en gång. Han uttryckte en målmedvetenhet som inte så många gör i så ung ålder.
– Han nästan spände ögonen i mig och sa ”Jag ska spela här, bara så du vet”.
Han blev nästan direkt ordinarie i P19, ofta med två år äldre lagkamrater. Han var exempelvis den yngsta givna startspelaren i Youth League-matcherna.
– Jag tog det snacket med Max direkt eftersom jag vet hur viktigt det är att få speltid, säger Larsson.
– Jag vill ha det självförtroendet att gå till tränaren, vilket jag skulle kunna göra nu i A-laget också. Det har jag nog fått från ungdomsåren. Det var mycket att jag fick ta en ledarroll i P16 och P17 när jag fick stanna kvar där längre än många andra. Det har gett mig mycket.
Trots att det bara blev drygt ett halvår i P19 så utvecklades han mycket där också.
– Max har hjälp mig mycket med smarthet på planen. Det var då som jag på riktigt blev en central mittfältare. Jag fick mycket hjälp och jag fick nytta av Youth League-matcherna. Stod jag inte rätt så blev jag förbisprungen.
Du måste nästan vara en annan spelare jämfört med för ett par-tre år sedan?
– Ja, det skulle man nog kunna säga. Jag var nog smart på planen redan då, men då på kanten. Nu är jag i mitten. Jag hade inte någon fart då, och den farten känner jag att jag har fått tillbaka nu. Och jag hör nog inte hemma som ytter.
Du som är ”nylång”: har du hunnit vänja dig vid det, så att du har blivit en bra huvudspelare?
– Offensivt har jag inte kommit in i det. Det är inte många nickdueller där jag smäller in bollen i mål, men defensivt ser det bra ut. I U21 senast tror jag att jag vann fem-sex nickdueller när deras målvakt skickade långt. Där har jag fördel av min längd.
En sak som jag noterar på träningarna: du är väldigt skicklig på att inte tappa bollen. Du får den i trånga lägen, men kan ändå leverera den vidare till en lagkamrat och slå de passningarna med kvalitet. Du verkar alltid hinna med?
– Ja. Det var lite svårt i början, men det har blivit enklare och enklare. Jag har också fördel av min storlek när det kommer till att skydda bollen, plus att jag är ganska smart.
Hur ser du dig själv som spelare?
– Cristiano Ronaldo är favoritspelaren, men jag ser Kovacic som en förebild. Vi är inte riktigt lika i kroppen, men jag tänker att vi har ganska många likheter på planen. Det finns mycket som jag kan lära mig där.
– I rollen här krävs det att man ska kunna försvara och göra poäng framåt, och att orka allt. Det är många löpningar fram och tillbaka. Man kan inte vara sämre i försvarsspelet än i anfallsspelet. Det är ganska mycket som krävs, men jag gillar det. Kroppen mår bättre nu än när jag var i P19. Det är lite tuffare, lite högre intensitet, men träningsmängden är ungefär detsamma. Och det är fler personer här som kan ta hand om en.
Vad är det då tränarna ser som hans spetsegenskaper?
– Han är oerhört intelligent, säger Westerberg.
– Han har en väldigt bra förståelse för spelet, både taktiskt och i form av beslutsfattande när saker sker. Det är exceptionellt bra.
– Sedan har han en sak som jag har lite svårt att sätta ord på. Det var en reflektion som jag gjorde under Youth League-resan. När man kollade på matcherna en gång till, både där och i P19 Allsvenskan, så såg man vilken fantastisk förmåga han har att röra sig över hela planen. Han är så effektiv och bra på det. Han täcker stora ytor både offensivt och defensivt. Ofta när man pratar om att täcka ytor så tänker man nog i första hand defensivt. Att man kan vara i vägen för motståndarna på många ställen.
– Men även offensivt var han nästan läskigt bra, framför allt på P19-nivå, att både vara den spelaren som satte igång ett anfall och samtidigt var den som spelade assisten till avslutet. Det är en ”edge” som är svårt att konkretisera mer än så. Det är något som jag har sett få spelare ha.
Kjetselberg håller med:
– Han är alltid en tanke före sina motståndare och ibland även en tanke före sina medspelare. Han tar många rätt beslut i både försvar och anfall. Det sitter lite intuitivt i honom. Sedan har han god grundteknik så att han kan genomföra svåra moment, som att spela på en touch till nya ytor och sånt. Han är förberedd i alla situationer.
– Och han har alltid tron på att han ska lyckas. När han kommer in i en ny miljö så tror han mycket på sig själv. Även när det gick trögt för honom så fortsatte han att göra sina saker. Han slutar inte att göra svåra saker. Han försöker alltid att sticka ut. Det kommer nog att ta honom långt. Han gör inte bara det enkla när det blir tufft och jobbigt.
TIO FRÅGOR TILL HUGO LARSSON
Hur är din familjesituation?
– Jag har en mamma och en pappa och en storasyster. Vi bor alla tillsammans i Västra Hamnen. Min mamma är rektor på Möllevångsskolan, och min pappa är energi- och miljöchef på Stena Fastigheter i Malmö. Syrran jobbar på Malmö Live.
Du har inte flyttat in i något eget än?
– Det har jag ingen plan på. Så länge jag bor kvar i Malmö så…
Hur äter du din rulle?
– Kebab. Bara mild sås. Inte picklad rödlök och inte picklad gurka.
Spelar du något instrument?
– Nej, ingenting.
Om du fick stryka ett ämne i skolan, vilket hade det blivit?
– Matte. Det är svårast och kräver mest tid.
Du får ta med en lagkamrat till en öde ö. Du får välja från både A-laget och P19. Vem hade det blivit?
– I A-laget hade det blivit Matej. Vi har kommit nära varandra. Med tanke på att han är ny, och att vi bor nära varandra så att vi åker till träningarna ihop, så har jag hjälpt honom ganska mycket med att flytta in i hans nya lägenhet. Sedan klickar vi ganska bra också.
Du hade visserligen gått i skolan fortfarande, men om du inte vore fotbollsspelare nu. Vad hade du försökt att bli då?
– Jag hade nog försökt att bli egenföretagare på något sätt, men jag vet inte mot vad.
Finns det något otippat med dig?
– Jag föddes hos min granne, i deras badrum.
– Vi hann inte till något sjukhus…
Vad gör du under långa bortaresor?
– Sitter längst bak i bussen, lyssnar på musik, snackar med grabbarna.
– Jag lyssnar mycket på svensk rapp. En del engelsk rapp. Nu med Matej så har vi lyssnat en hel del på fransk rapp också.
Vad sitter på dina väggar där hemma?
– Det sitter en Ronaldo-tröja med hans autograf på, som jag köpte på hans museum i Madeira. Sedan har jag fixat en tröja med Ystads IF FF, SoGK Charlo, och MFF. Den är klippt och ihopsydd till en enda tröja, så den är lite avancerad. Och sedan finns det en TV och några pokaler.
Bli prenumerant på Fotboll Skåne genom att trycka HÄR. 25 kronor i månaden för massvis med bevakning av Malmö FF.
Foto: Bildbyrån
