Hur såg Rydströms första MFF-match ut och vad fick vi reda på?
Malmö FF vann årets första träningsmatch med 2-0, efter ett självmål och ett snyggt skruvat skott av Patriot Sejdiu.
Fotboll Skåne går igenom hur matchen såg ut, vilka delar Rydström kan vara nöjd och mindre nöjd med, och vilka spelare som stack ut.
Startelva första halvlek: Dahlin – Ceesay, Nielsen (K), Cornelius, Knudsen – Peña, Lomotey – Zeidan, Rieks, Ali – Kiese Thelin
Startelva andra halvlek: Diawara – Tinnerholm (K), Eile, Chalus, Beijmo – Lewicki, Larsson – Sejdiu, Buya Turay, Nanasi – Abubakari (ut 82′)
Bänk: Ellborg, Widell, Bolin (in 82′), Kotto
Frånvarande: Busanello (anländer inom en vecka), Siby (skadad), Moisander (skadad), Gwargis (skadad), Christiansen (skadad), Olsson (petad), Karlin, Björkqvist (ej uttagna), Sidibé, Djittèye, Igbonekwu (ej i träning med MFF)
Vad sa Rydström inför matchen att han ville se?
– Jag hoppas att vårt försvarsspel inte är poröst. ”Fluffy” på engelska, tydligen, men de förstod inte ”Poröst” heller…
– Jag hoppas att det är ett försvarsspel där de pratar mycket och där de kommunicerar. Är det så att någon kliver så följer man efter, och vill man inte att laget ska kliva så pratar man om de sakerna.
– Skillnaden nu jämfört med förra säsongen i Kalmar är det är lite mer fixerade positioner. Jag kan inte släppa att det blir för stor frihet direkt, eftersom de inte vet vad de ska förhålla sig till.
– Min bedömning är att Malmö var väldigt öppet förra året, i stora delar. Det var stora avstånd mellan varandra. Vi försöker att ha mer fasta utgångspositioner och struktur än vad jag hoppas att vi har om till exempel ett halvår.
Han pratade även om att de hade tränat på presspelet.
Någon taktiskt notering?
4-2-3-1-formation i bägge elvorna. Under träningsveckorna har 4-2-3-1 alltid funnits där i minst ett av lagen, men de har också testat lite 3-5-2 och 3-4-3.
Den här gången spelade de med högerfotade vänsteryttrar och vänsterfotade högeryttrar. Så kommer det inte alltid att se ut.
– I den här matchen är det för att hitta samarbete mellan ytterback och ytterforward. Då beror det på om vi har Joseph Ceesay som högerback. Han är mer attackerande och då kan man spela med en ”inverterad” yttermittfältare, men Taha Ali visade när vi spelade elva-mot-elva för ett tag sedan att han var väldigt hotande som höger. Ibland vill man ha mer inspel och inlägg.
I matchen blev det 4-2-3-1 i försvarsspelet och 3-6-1 i anfallsspelet. Ceesay var både som en högerback och högerytter, Knudsen en vänsterback och en mittback/innermitt, och Zeidan en högermitt och tia i första halvlek, och i andra halvlek var Beijmo en vänsterback/vänstermitt, Tinnerholm en högerback/mittback/innermitt, och Nanasi en vänstermitt/tia.
Hur såg det ut?
Första halvlek: MFF hade en tung fjolårssäsong och saknar en del självförtroende, samtidigt som de har anställt en tränare vars spelsätt tar tid att sätta. Det syntes. MFF:s första halvlek kretsade kring bolltapp vid mittplan, och det blev inte många etablerade anfall långt in på motståndarnas planhalva där MFF hotade i straffområdet. I och med alla bolltapp får man nog påstå att backlinjen gjorde det bra på att försvara mot kontringarna.
Dessutom fungerade presspelet bra i sekvenserna innan 1-0, och det syntes att spelarna hade tydliga positioner. Det har varit många passningsövningar på träningarna där spelarna ska ta snabba beslut i trånga lägen, så tanken är väl att MFF ska bli bättre på det på längre sikt och att det därför kan bli situationer med bolltapp tidigt på försäsongen. Lomotey och Peña är ju spelare som verkligen vill spela bollen framåt, och då blir det lätt fler bolltapp jämfört med exempelvis Lewickis spelstil, även om de också var lite för slarviga.
Andra halvlek: Och precis som det brukar vara i första träningsmatchen så var en elva klart bättre än den andra. I andra halvlek flög MFF fram i början och stundom rullade ut Randers, mycket tack vare Nanasi, innan det lugnade sig. Det kändes som att många spelare hamnade i sekvenser som de är bra på. Det är möjligt att MFF gick tidigare på passningar ut mot kanterna, och jobbade sig in därifrån? Och även det andra målet kom efter att MFF ett par gånger hade vunnit bollen på offensiv planhalva och snabbt ställt om.
Rent generellt var försvarsspelet starkt i andra halvlek, och dessutom fick vi se samspel mellan ytterback och yttermitt vid 2-0. Rydström nämnde efter matchen att han generellt sett var nöjd med hur mycket ansvar spelarna tog.
Hur presterade specifika spelare ut?
I första halvlek ges tre spelare ett plus: Sören Rieks var hotande och generellt bra, attityden hos Jonas Knudsen, och ibland Taha Ali och hans dribblande.
Cornelius spelade nästan motsatsen till lagkamraterna: det kändes ”för säkert” i vissa aktioner med boll. Lomotey, Zeidan, Peña, och Ali hade för många bolltapp även utifrån att laget sätter ett nytt spelsätt. Dahlin hade en riktigt bra räddning, en bra räddning, och en misslyckad utboxning.
I andra halvlek kan man nämna många spelare. Eile styrde backlinjen och var modig, Tinnerholm och Beijmo skötte sina roller fint, Larsson såg ut som i slutet på förra året, Abubakari gjorde en del bra saker (fram till straffområdet…), och Sejdiu var avig och fin.
Men om vi ska välja tre spelare där också: Diawara var stark med utkasten (ett par riktigt bra sådana), passningarna, och målvaktsspelet, Lewicki var ibland riktigt bra med boll, och Nanasi styrde offensiven på ett lekfullt sätt.
Matchens spelare: Sebastian Nanasi.
Något annat?
Buya Turay ser ut att användas på kontringar efter defensiva hörnor.
Rydström har nog aldrig varit tystare än de två timmarna på Malmö IP. Det var bara Fedels skrik som hördes.
3852 åskådare på Malmö IP.
Foto: Bildbyrån
