Hansson: MFF var ”okej” mot Wolfsburg och det är helt absurt
Det här var ju okej.
Och jag vet inte om det finns något som bättre sammanfattar MFF:s styrka.
Det var ett ord som användes överlägset mer än något annat av MFF i mixade zonen efter Wolfsburg-MFF 2-1.
”Okej”.
Laginsatsen var okej. De individuella prestationerna var okej. Den fysiska formen var okej.
De enda gångerna som det var glädje i orden var när de pratade om de 4000 MFF-supportrarna på plats.
Malmö FF-spelarna, som är under en period där allsvenska lag försöker att inte se helt värdelösa ut mot Division 1-lag i cupen, tyckte att allt var okej med en uddamålsförlust på bortaplan mot ett bra lag från Bundesliga som är mitt i säsong och som gjorde en stark ligamatch i helgen.
Anel Ahmedhodzic tyckte att hans superba match var okej, men han var mest förbannad på att han inte kunde blocka skottet vid 1-1. Fouad Bachirou bedömde den defensiva laginsatsen som det bästa i prestationsväg, och vad han gav för betyg på det behöver jag inte upprepa.
Tar man ett steg tillbaka är det här ju absurt. Till slut avbröt jag Bachirou och började att prata om det. Han bara log och svarade att det här är tävlingsmänniskor som vi pratar om.
MFF kanske hade ”tur” att förlustsiffrorna inte blev större och många såg förbättringspotential hos nästan alla spelare, men det här är ju matcher som andra svenska lag hade definierat som succé och pratat ofta om i fem-tio år framöver. Det hade lyfts fram hur mycket rikare Wolfsburg är, hur mycket MFF-spelarna slet och kämpade, hur de spelade ”internationell fotboll” med att döda rytmen och slänga in små fula smällar när det behövdes, hur stora summor spelarna kan säljas för, och man hade lyft fram enstaka situationer med orden ”om det här bara hade gått MFF:s väg så…”.
För MFF har det här blivit vardag. De är ett mål ifrån att spela åttondelsfinal i Europa League och jag vet inte om de har fått beröm för en enda riktigt bra genomfört match i 90 minuter under den här EL-säsongen. De har liksom bara fixat det. Nästan alltid med lite gnäll över hur det såg ut.
Här kommer vi in på vad som kan vara MFF-truppens stora styrka. Det finns en hungrig nivå oavsett hur bra allt har varit, och blir det inte vinst (med stora siffror) så är det inget som de klappar sig på axeln för.
Det har funnits några trendsättande kulturbärare som har bankat in att man ska strunta i förutsättningarna och att det enda vettiga är att vinna allt och helst vinna snyggt.
Det pratas ofta om hur MFF bröt barriärer när de tog sig in i två CL-gruppspel. Det här är minst lika mycket en barriärbrytare, som ett lag som är jäkligt svåra och som på allvar konkurrerar i Europa även när förutsättningarna inte är perfekta.
Det viktigaste nu är inte bara att fortsätta utvecklas som lag, med ännu bättre spelare, utan att ha kvar den kulturen i laget även när några fler än Markus Rosenberg lämnar. Lyckas MFF med det kommer vi att se fler barriärbrytande saker inom några år.
***
En slutkläm:
Det kanske har pratats för mycket om Ahmedhodzic och hans insats. Det man ska komma ihåg är att om en spelare i den åldern, med den profilen, gör åtta-tio liknande matcher på rad så är han såld för ett förbaskat högt belopp i sommar. Så snabbt kommer det att gå.
Foton: Bildbyrån
