Hansson: Det har bara gått uppåt, uppåt, uppåt för Hugo Larsson i tre års tid
I augusti 2020 var Hugo Larsson fortfarande i P16.
Efter det har hans karriär pekat rakt uppåt, i princip varje månad.
En av de roligaste sakerna med det här jobbet är att upptäcka spelare i ungdomslagen och sedan följa dem. Det kan vara att se en 16-årig Pavle Vagic och undra vad som kommer att hända med den råpotentialen. Eller att se en P17-match och tyst säga ”Holy shit” när man ser Hugo Andersson bomba frisparkar och mosa motståndare. Eller att en strökollning av en P19-träning leder till att man inte kan släppa blicken på Sebastian Nanasis avslut.
Det inkluderar även att se spelare som Lorik Konjuhi och Victor Christiansson ha en attityd, fysik, och skolning som imponerar och som man vet kan göra dem till elitspelare, men som troligen inte kommer att ta dem till A-laget i MFF. Det kan också vara att bli imponerad av Johan Rapp och Anton Kralj, men undra om det finns en direktväg till A-laget för dem.
För Hugo Larsson har allt gått så snabbt att man knappt har hunnit med att reflektera över honom.
Det började att synas saker i Youth League under hösten 2021. Han och August Karlin var förmodligen lagets bästa spelare (ihop med yttern Melker Widell) mot motståndare som Juventus, och när jag pratade med Max Westerberg efter någon match så slängde han även in den tredje startande centrala mittfältaren i resonemanget: Hugo Bolin.
– Oerhört intelligenta fotbollsspelare, alla tre. Jättejättefin funktionell teknik och en förmåga att spela tillsammans och slå ut motståndare på egen hand. Det var internationell nivå. Potentialen är skyhög. Grattis till alla MFF-supportrar som får följa dem i många år framöver, sa Westerberg då.
Ett år tidigare, i augusti 2020, var Larsson fortfarande i P16. I september 2020 kom startdebuten i P17: en 5-0-förlust mot Halmstads BK. Drygt ett år senare hade han gjort U-landslagsdebut, fått en permanent startplats i P19, och startat alla matcher i Youth League.
När Milos Milojevic kom in som tränare i januari 2022 så ville han hitta sin nya Williot Swedberg. Nyutnämnda P19-lagkaptenen Hugo Larsson fick vara uppe på några träningar och direkt small det till. Han tog för sig mer än vad någon annan P19-spelare har gjort på träningar under de senaste två-tre åren. En månad senare hoppade han in i cupen och fick A-lagskontrakt. Det tog fyra månader efter första A-lagskontraktet innan han fick det andra A-lagskontraktet.
I början av oktober 2022 hade han startat nio matcher och gjort 27 inhopp. Sedan gjorde han en succématch mot Union Berlin. Efter den matchen har han varit helt given i startelvan och startat 22 av 23 matcher. Undantaget: bortamatchen mot IFK Luleå där han saknades efter sjukdoms- och tåproblem. Under den tiden har han hunnit med januariturné-debut och att nobba en flytt till Premier League.
Det har bara gått uppåt, uppåt, uppåt i tre års tid. När han har gjort ett stort framsteg så har nästa stora framsteg kommit inom några månader. Det har inte varit någon skada, ingen stor formdipp, ingen längre bänkning, inga problem att anpassa sig. Ändå har han hållit sig lugn och fokuserad, och de som känner honom pratar om en oerhört målmedvetenhet och seriositet.
Han var säker på sig själv för att vilja ha en flytt till en stor liga redan i januari, men han var också mogen för att säga nej när det inte kändes rätt och han var fokuserad för att prestera ännu bättre i MFF. Det är sällan som man stöter på en tonåring som med stora handlingar visar upp alla de tre dragen. Och det är lika ovanligt att en ung spelare helt har undvikit stora motgångar i tre års tid. Det har aldrig hänt så länge jag bevakat MFF, och det är väl därför som han också fick den största flytten som någon MFF-spelare har fått i modern tid.
Vi får se vem som blir nästa att flyttas upp från P19. De två givna var Elison Makolli och Daniel Gudjohnsen, men de fick A-lagskontrakt för ett par månader sedan. De mest aktuella just nu är förmodligen:
ZAKARIA LOUKILI
Spelaren som gäller om man vill ta Hugo Larsson-vägen: att hitta den typ yngsta startspelaren i P19 och som redan presterar på en fin nivå. Loukili är 17 år och han har startat varje ligamatch i P19 i år. Han har ett väldigt bra tillslag och fin teknik, men han är en åtta/tia och det har MFF redan många av. Just nu är Hugo Bolin den unga intressanta spelaren i den rollen i A-laget, men om Bolin lånas ut i sommar så skulle Loukili kunna vara där istället. Han kan också spela ytterforward.
WILLE PERSSON
En spelare som också spelar i åtta/tia-rollen, men som är något år äldre (född 2005) och som känns lite rivigare än Loukili. Tillbaka efter skadeproblem och har fått några träningspass med A-laget.
ADRIAN SKOGMAR
Skogmar känns som den här säsongens Raymond Adjei. En ytterback/innermitt med bra fart, bra teknik, och allroundhet. Det skulle inte förvåna om han får sitta någon match på bänken och spela i cupkvalet i höst. En nyttig spelare, framför allt om A-laget tunnar ut truppen i höst.
ADRIAN ZENDELOVSKI
P19-lagkaptenen som kanske kan hitta en öppning i A-laget om några centrala mittfältare lämnar. En defensiv mittfältare med spelförståelse, rörelse över stora ytor, ledaregenskaper, och en bra grundteknik. Sällan den spelaren som man noterar, men som tränare ofta gillar.
JACOB SHAMOUN eller ALEXANDER HUGHES
Vill man ha en ytterforward så är det nog en av de här två som gäller. Det är två olika typer. Shamoun är lite mer av en typisk Rydström-ytter med mycket en-mot-en-spel. Hughes har länge varit en hypad spelare, han har sin fina vänsterfot, och han har varit given i P19-startelvan i snart ett år.
BK OLYMPIC
BK Olympic är ju egentligen tänkt som mellansteget mellan P19 och A-laget. Gör man det bra där så är man aktuell för MFF:s A-lag. Det är fyra lån som får spela mycket i Division 1-klubben, men det känns inte som att någon av dem har en väg rakt in i MFF:s A-lag redan i sommar. André Alvarez Perez är en mittback och det har MFF redan ett överflöd av. Mamadou Diagne är en åtta/tia precis som Persson och Loukili. Samuel Burakovsky är en 20-årig ytterforward som verkar ha åkt på någon skada igen, och som inte spelat många matcher på 18 månader på grund av skador och hjärtbesvär. Raymond Adjei har spelat vänsterback och blivit inbytt/utbytt en del.
Sedan finns det några fler i P19. Nils Zätterström (mittback) och Esim Mehmed (vänsterback) får ofta starta, men där har A-laget redan många spelare. Om Tinnerholm fortsätter att vara skadad är Makolli en högerbacksreserv, men förutom Skogmar finns också Simon Lindfors som högerbacksalternativ i P19. Målvakten Marcus Pettersson har varit med A-laget under Diawaras skadefrånvaro. Det finns andra intressanta mittfältare och ytterforwards i P19, men de spelarna är bakom Persson, Loukili, Zendelovski, Shamoun, och Hughes i rangordningen. Försvararen Simeon Jovanovski kanske kan göra en Makolli-resa, men har bara fått ett par ligastarter i P19 på grund av hård konkurrens.
Foto: Bildbyrån