6 februari, 2020

Anel Ahmedhodzic om sin utveckling: ”Kan acceptera att vara nervös”

MARBELLA.
Anel Ahmedhodzic är en av spelarna som tydligast tagit kliv inför den här säsongen.
Nu berättar mittbacken om vad han lärde sig under sin utlåning till Hobro IK.
– Inför matcher får jag alltid lite fjärilar i magen, men nu är det en känsla jag har förvandlat till att jag blir aggressiv och får energi av, säger Anel Ahmedhodzic till Fotboll Skåne.

I slutet av januari förra året återvände den då 19-årige mittbacken Anel Ahmedhodzic till sin moderklubb Malmö FF. Då hade mittbacken spelat i Nottingham Forest sedan 2016, och kände sig redo för att prova seniorfotboll på allvar.

Men den första tiden i MFF blev inte riktigt som han hade tänkt sig. Anel Ahmedhodzic gjorde tävlingsdebut i cupmatchen mot Degerfors IF på Klostergårdens IP, men stod för en skakig insats. Mittbacken orsakade bland annat en straff och så här ett år senare minns han fortfarande matchen.
– Jag vet inte vad jag ska säga, säger Anel Ahedhodzic och tystnar ett par sekunder.
– I början av matchen jag fick starta vek jag ner mig direkt, och jag blev väldigt nervös. När jag hade bollen, i duellerna och i allt egentligen. När jag blev nervös kunde jag inte hantera det. Jag blev rädd för att ha bollen, jag tänkte för mycket. Det ska inte få ske, men det sker ibland och det hände då. Det har jag lärt mig mycket av. Man kan acceptera att vara nervös, men det går att spela med nervositet ändå.

I matchen därpå fick Anel Ahmedhodzic starta borta mot Östers IF, en match och ett resultat som många MFF-supportrar förmodligen minns med fasa. Efter den insatsen fick han bara ett elva minuter inhopp i Allsvenskan under våren.

För att få speltid valde Anel Ahmedhodzic att lånas ut till danska Hobro IK förra sommaren, och efter 19 spelade matcher i Danmark känner han sig som en helt ny spelare. Trots att han bara spenderade fem månader i klubben blev han till och med utsedd till årets spelare i Hobro IK.
– Det var skönt att jag fick förtroende att spela. Det var just det jag behövde. Peter Sörensen (tränare) var väldigt bra på träningarna också. Det är lätt att när man blir utlånad till ett lag som inte är så bra, som inte är på så hög nivå, att man går ner i nivå på träningarna och inte utvecklas. Men det var bra att han hela tiden skrek på mig om jag inte gjorde hundra procent. Det är en hård, men samtidigt snäll, tränare.

Vad tar du framför allt med dig från ditt första år på seniornivå?
– Även om du är nervös ska du alltid spela ditt spel och göra det du är bra på. Att vara nervös är bara en känsla, det är ingenting som gör dig till en sämre spelare eller begränsar dig att göra sakerna du är bra på. Det är det viktigaste jag har lärt mig och insett i Hobro.
– Inför matcher får jag alltid lite fjärilar i magen, men nu är det en känsla jag har förvandlat till att jag blir aggressiv och får energi av. I stället för att det ska ta energi. När folk säger att de inte blir nervösa inför matcher tror jag att de antingen ljuger, vilket är troligt. Eller brinner man inte för fotbollen. Det är inte bra.

Hur skönt är det att ha det året bakom dig när du nu kommer tillbaka till MFF?
– Det är riktigt skönt. Jag har lärt mig mycket om mig själv under året och är tacksam över att allt som har hänt. Om det inte hade hänt hade kanske inte mina prestationer varit lika bra som de är nu, då hade jag kanske inte varit på den nivån jag är nu. Jag tog lärdom av det. Det var jobbigt, men jag behövde gå igenom det.

Under försäsongen har Anel Ahmedhodzic fått förtroendet att spela intill Rasmus Bengtsson i startelvan. Att chanserna till speltid var bättre i år var en av anledningarna till att han valde att återvända till MFF redan i vintras – trots att låneavtalet med Hobro IK kunde fortsätta hela våren.
– Jag ville hem. Jag ville spela för MFF. Jag kände att jag var redo för en högre nivå. Fem månader i Hobro hade gjort mig riktigt bra, och jag känner mig redo för MFF nu. Det hade varit en dröm som blir sann att få spela på Stadion.
– Det finns ingen garanti om att man ska starta, men vi hade ett bra snack och vi tyckte båda att det skulle vara dumt om jag kom tillbaka från ett bra lån i Hobro och inte fick spela i MFF. Men sen tog jag samtidigt den risken att komma tillbaka och förtjäna en startplats. Det finns alltid en risk att man inte får spela om man inte presterar. Varför skulle tränaren då vilja spela dig? Men nu känner jag att har självförtroende och jag litar på mina kvaliteter för att ta mig in i startelvan.