Analys: MFF är fortsatt beroende av ett par spelskickliga spelare
Malmö FF spelade i praktiken två 60-minutersmatcher mot Krasnodar.
0-0 i den första och förlust med klara 1-3 i den andra.
Här är våra reflektioner efter matchen.
”Wait for it”
En av sakerna som Jon Dahl Tomasson tydligast tryckt på under sina första veckor i Malmö FF är vikten av intensiv press – men i rätt lägen. Det var tydligt att det här var en av sakerna som MFF skulle jobba på i matchen mot Krasnodar. ”Wait for it” ekade upprepade gånger från både AC och Johan Dahlin. MFF har inget problem att sjunka ner lite i banan för att sedan explodera i sin gemensamma press på given signal. Då är det i stället ”fortsätt” som ekar tills bollen är återvunnen, alternativt bortspelad. Det kommer ta ett tag att automatisera vilka triggers som ska få hela laget att reagera, men som ursprungstanke är det en fin ingrediens.
Frågetecken: Hur bra är omställningsspelet?
I Europa har Malmö FF använt sitt vassa kontringsspel som en av konkurrensfördelarna från 2014 och framåt. På senare år har laget ett helt annat mod i den egna speluppbyggnaden, men det är fortfarande kontringsspelet som gör att man trots allt kan såra på pappret bättre lag. Men efter eftermiddagens match är frågan hur bra det där omställningsspelet är just nu? 4-2-3-1 (som ofta blir 4-4-1-1 eller rent av 4-5-1) isolerar ofta Isaac Kiese Thelin och Adi Nalic. Med hårt defensivt arbetande yttrar är vägen upp ofta lång. Mot Krasnodar var det flera lovande kontringar som helt enkelt dog när Adi Nalic behövde vända hemåt. Det här var en del av spelet som blev väsentligt bättre när den andra elvan klev in på planen. Marcus Antonsson har ett djupledsspel som öppnar för en tidigare boll. Det blev farligt flera gånger på det sättet.
Utropstecken: Anel Ahmedhodzic
Samspelet med Oscar Lewicki är inte klockrent än, och ett par gånger fick mittbackstalangen räddas av Rasmus Bengtsson, men man kan ändå inte undgå att imponeras av utvecklingen som Anel Ahmedhodzic haft. För ett år sedan såg han helt vilsen ut till höger i trebackslinjen, men alldeles uppenbart har utlåningen till Hobro IK gjort honom gott. Totalt orädd i närkampsspelet, lyhörd för instruktioner och fin med bollen. Nu ska han bara våga göra ännu mer av det han är bra på. I grunden är det en spelande mittback som gillar att kliva med bollen, likt en viss Pontus Jansson. Jag är övertygad om att det kommer mer av den varan från Anel.
Utropstecken: MFF börjar på en högre nivå nu (A-elvan)
Det här blev en match med två olika ansikten, och med tanke på att båda lagen skiftade alla elva spelare efter cirka en timme är det inte så konstigt. Men ett utropstecken värt att ta med sig är hur MFF spelade den första timmen. Känslan är att man som lag (och förening för den delen) startar på en helt annan nivå än för bara ett par år sedan. Nu är man givet spelförande mot ett ryskt topplag som Krasnodar redan under sin tredje träningsvecka. Det säger en hel del. Det är samma grundkapacitet som gör att laget sällan – snudd på aldrig – blir totalt utspelat i Europa längre. Oavsett motstånd.
Frågetecken: Exakt hur bra är egentligen bredden?
Det är alltid vanskligt att bedöma enskilda spelares insatser när man byter ut ett helt lag mitt i en match. Men förhoppningen på förhand var mest troligt att B-elvan (om vi nu får använda det begreppet) skulle vara något mer sammansvetsade än man faktiskt var. Visst, man växte in i matchen och gör egentligen det helt okej bortsett från första kvarten. Men det bestående intrycket är att MFF trots allt är beroende av sitt centrala block med Rasmus Bengtsson, Fouad Bachirou och Anders Christiansen. Spelskickligheten på dessa tre är i en klass för sig.
Frågetecken: Vem kommer att spela högerback?
En stor snackis under träningslägret har varit högerbackspositionen. Jon Dahl Tomasson har konsekvent använt Oscar Lewicki som högerback på träningarna, och mot Krasnodar var det han som startade före Eric Larsson. Med Oscar Lewicki premieras trygghet såväl med som utan boll, men det offensiva hotet som Eric Larsson erbjuder känns klassen hetare. Han känns mer naturlig när han fyller på, och med ett så centrerat spelsätt i övrigt är den bredden otroligt viktig. Det här blir en av de hårdare fighterna om en startplats fram till tävlingspremiären mot Syrianska om knappa två veckor.
MFF:s första elva: Johan Dahlin; Oscar Lewicki, Anel Ahmedhodzic, Rasmus Bengtsson, Behrang Safari (c); Anders Christiansen, Fouad Bachirou; Arnor Traustason, Adi Nalic, Sören Rieks; Isaac Kiese Thelin.
MFF:s andra elva: Mathias Nilsson; Eric Larsson, Lasse Nielsen (c), Hugo Andersson, Jonas Knudsen; Bonke Innocent, Erdal Rakip; Jo Inge Berget, Guillermo Molins, Romain Gall; Marcus Antonsson.
Målskyttar, Malmö FF: Erdal Rakip.
Reporter på Fotboll Skåne
