Lundblad: Så borde HIF se ut på några års sikt

HIF förlorade med 3-0 borta mot Elfsborg. Det var skillnaden mellan allsvenskan och superettan vi fick se på planen, men på längre sikt fanns syntes både ljusglimtar och en källa till inspiration för HIF:s väg tillbaka till toppen.

Annons

Sista bortamatchen

HIF spelade sin sista bortamatch i allsvenskan på minst ett år och fem månader. Elfsborg, ett av seriens två-tre bästa lag just nu, mosade Di röe.

Det här var en match mellan allsvenskan och superettan. En ung HIF-elva försökte stå upp och gjorde en i stora delar hyfsad insats, men räckte helt enkelt inte till.

Under den senaste månaden har HIF anno 2022 rasat ihop. Knappa förluster i jämna matcher har ersatts av klara och tydliga nollpoängare. Av de senaste sex matcherna har fem förlorats med mer än uddamålet.

Spelet har gått från att vara allsvenskt till att vara superettan-mässigt – att man inte klarade av att hota Elfsborg idag är egentligen så konstigt. Chansen till fortsatt allsvenskt spel var borta och säsongen mer eller mindre död. Då är det extra svårt att få ut den där sista procenten som krävs mot ett så här bra lag.

Elfsborg har en profil HIF borde kunna ha

Elfsborgs fartfyllda kontringsfotboll genomförs så klart av ett konstgräslag, men Jimmy Thelins bygge borde ändå kunna inspirera HIF.

För mig har HIF-idealet alltid rört sig någonstans kring en offensiv och teknisk fotboll i högt tempo – oavsett om spelarna i de främre leden hetat Álvaro Santos, Luton Shelton, Henrik Larsson eller David Accam. Kombinerat med vinnartyper som Ola Nilsson, Mattias Lindström, Peter Larsson eller Ardian Gashi.

Elfsborg har under de senaste åren byggt en identitet av att spela just en sådan fotboll, baserad på blixtsnabba omställningar. Samtidigt som man blivit ett mer cyniskt och småfult lag än vad man brukar förknippa med klubben.

Här finns en profil som HIF faktiskt borde kunna sträva efter.

Läs hela artikeln!