Lundblad efter HIF–MFF: Dessa jäkla hörnor…
Ännu en söndagseftermiddag. Ännu en gång sitter vi här och summerar en hedersam HIF-förlust. Ännu en gång gör vi det efter ett avgörande på en hörna.
HIF gjorde mot MFF en av sina bästa prestationer i allsvenskan 2022, om än inte en sensationellt bra insats, som mot Göteborg i måndags. Men man mötte också ett bättre lag idag, ett Malmö FF som trots sin kräftgång i serien visade att man har stora kvaliteter i sitt lag.
HIF visade i sin tur att man kan anfalla och skapa farligheter även mot samlade försvar. Man höll jämna steg med motståndaren och tvingade MFF att ta fram all sin cynism för att hålla fast vid de tre poängen.
HIF hotade dessutom på nytt genom kontringar och gjorde den här derbymatchen till en betydligt jobbigare affär för Malmö FF än vad junimötet var.
Men till syvende och sist skriver vi samma slutresultat som i den matchen: 1-2.
Då som nu gjorde MFF ett av sina två mål på hörna och i ett HIF som under sommaren arbetat bort svaghet efter svaghet kvarstår defensiva fasta situationer som en irriterande akilleshäl.
Sedan Thomas Rogne och Alexander Faltsetas debuterade för HIF i bortamatchen mot Varberg den 18 juli har HIF skärpt upp defensiven och bara släppt in 13 mål på nio allsvenska matcher. Fem av dessa har kommit på fasta situationer.
Som andel av baklängesmål är det (38 procent) ganska högt, men inte exceptionellt högt. Det finns olika uppgifter om hur många mål i den här sporten som kommer via fasta situationer, men någonstans runt 30-35 procent verkar mellan tumme och pekfinger vara en rimlig andel att räkna med.
Det ser värre ut för HIF när vi tittar på de avgörande målen i lagets fyra senaste förlustmatcher.
• Häcken gjorde sitt 1-0 i 5-0-vinsten på en hörna.
• Mjällby gjorde sitt mål i 1-0-segern via en nick på frispark.
• Värnamo gjorde sitt 3-2 på en nick på hörna.
• MFF gjorde sitt 2-1 idag på en hörnvariant.
Avgörande mål efter avgörande mål kommer via hörnor och det måste vara mycket irriterande för HIF, som tränat mycket på den här spelformen på sistone.
Idag får man dock säga att MFF agerade särskilt skickligt på den hörnan. HIF-spelare screenades bort till höger och vänster och det var en väl inövad variant som gav utdelning.
******
Konsekvensen av den där hörnan är att Åge Hareide blev ännu en i raden av motståndartränare som i år suttit på en presskonferens på Olympia och sagt att HIF är bra och kommer att klara sig kvar i allsvenskan om man spelar så här även framöver.
Det kan man så klart raljera över, men det är ju svårt att inte hålla med. För det här laget ser inte ut som ett bottenlag.
Det största problemet sett över hela säsongen, att skapa målchanser, verkar vara på väg att fördrivas. I fyra av de fem senaste matcherna – som av en händelse efter att Abdul Khalili, Rasmus Wiedesheim-Paul och Amar Muhsin kommit in – har HIF skapat mer framåt än vad man i princip gjort i några andra matcher tidigare under säsongen.
Kombinationsanfallet där bollen gick som ett snöre genom laget i den 66:e minuten var kanske säsongens bästa och var, som det heter, värt ett bättre öde. Bolltempot har överlag skärpts på sista tredjedelen. Man hittar nu öppningar som man inte gjorde tidigare under säsongen.
Amar Muhsin fortsätter att vara Filippo Inzaghi i boxen. Abdul Khalili spelar på en nivå långt högre än allsvenska nedflyttningsstreck. Taha Ali skapade mer oreda än på länge. Wilhelm Loeper har hittat 2021 års form och Rasmus Wiedesheim-Paul verkar ha hittat självförtroendet.
Det finns mycket positivt att ta med sig inför en nervig höstsäsong. HIF bör klara av detta.
Bara de där målen på fasta situationer slutar trilla in.
Foto: Bildbyrån
Reporter på Fotboll Skåne
