Hansson: HIF ska komma igång efter nästan tio års dålig ungdomsförädling
Inte tillräckligt många bra talanger, och de bra talangerna som fanns blev ofta misskötta.
Det har varit HIF:s verklighet i många år.
Nu finns förutsättningarna för att inte göra samma misstag igen.
Helsingborgs IF har haft många ”what could’ve been” under de senaste tio–femton åren.
Alexander Kacaniklic lämnade när han var 16 år. Victor Wanyama var där under några månader, men fick inte skriva på kontraktet. De valde Thomas Sörum istället för Tokelo Rantie. Simon Thern tog MFF före HIF. Ari värvades inte efter provspel, även om HIF visserligen fick Luton Shelton istället.
Men det jobbigaste för HIF har varit några av de unga som redan var på plats. Spelare som Jonathan Levi, Andreas Linde, Sebastian Andersson, och Marcus Danielson var inne i deras organisation, men prioriterades inte.
För cirka tio år var det här en förening som kunde sälja Joel Ekstrand, Rasmus Jönsson, Marcus Nilsson, och Andreas Granqvist för höga summor, efter att ha gett de unga egna spelarna tid och utrymme. Visst, det kunde skaka negativt på de sportsliga resultaten, men några poäng färre under ett par säsonger var det värt om man visste att det gjorde förutsättningarna bättre för de unga.
Efter det? Nja. Hur många mellan Rasmus Jönsson (1990) och Max Svensson (1998) har gått igenom HIF:s ungdomsverksamhet, tagit sig in i A–laget, och sedan gått vidare mot något större?
De fick sex miljoner kronor för Abdul Khalili, men han hade fått mycket av sin seniorskolning i Värnamo. Annars? Jordan Larsson och Emil Krafth värvades till A–laget. Carl Johansson är i Falkenberg. Elias Andersson är i Sirius efter att han lämnat under Henrik Larssons första tränarperiod.
HIF har ofta valt mediokra och dåligt scoutade alternativ istället för att ge bättre förutsättningar för den potential som redan finns i närheten. Hur hade HIF:s andra hälft av 2010–talet sett ut om de insåg vad de hade på plats, snarare än att bränna miljonbelopp på lösningar som inte gjorde laget bättre?
Det ska också sägas att HIF:s spenderade miljoner på exempelvis HIF Akademi, men föreningen var inte tillräckligt bra på att utveckla många bra U–spelare. Det var ju inte bara det att A–laget tackade nej till bra talanger. Det borde också ha funnits fler bra unga talanger att tacka ja eller nej till (även om jag tror att fler spelare hade fått bra karriärer om de fått en chans i A–laget).
De senaste två–tre åren har de tvingats att bli bättre på att kolla på vad de själva har och därifrån göra det bästa av situationen. Max Svensson har fått vara med match efter match även under perioder där det har gått tyngre för honom. Med Alexander Farnerud skadad och Johan Persson på väg bort fick Armin Gigovic börja spela. Kalle Joelsson fick stå istället för att de skulle stressleta efter en ny etta när det drog ut på tiden för Pär Hansson.
Nu när ekonomin har blivit bättre och HIF tittar uppåt är det viktigt att inte glömma bort det. När de ska sätta de sista bitarna av truppen måste de balansera det med att samtidigt ge utrymme till Filip Sjöberg, Jakob Voelkerling Persson, och U19–spelarna. Det är det utrymmet och det förtroendet som ofta skapar blivande storspelare, även om långt ifrån alla talanger blir storspelare.
Det är också ofta sådana perioder som skapar större framtida framgångar för hela laget. Kolla på hur ung MFF:s trupp var åren innan de slog sig in i CL, eller IFK Göteborgs U–satsning innan SM–guldet 2007. AIK:s guld 2018 finansierades också ganska mycket av Alexander Isak–pengar.
Andra konkreta exempel på hur det kan se ut:
När IFK Norrköping vann SM–guld 2015 var det efter att de gett några år till Linus Wahlqvist, Alexander Fransson, Christoffer Nyman, och några andra. Det var inte alltid vacker eller framgångsrikt, men de höll ut.
2010 slutade Elfsborg 20 poäng från guldet. En flopp sett till tidigare år, men under den perioden började de att öka antalet minuter till bland annat Oscar Hiljemark, Johan Larsson, Niklas Hult, och Emir Bajrami. De vann sedan guldet 2012.
HIF kommer inte att vinna SM–guld 2021 och en ungdomssatsning garanterar inte framgång, men sett till HIF:s tidigare missar, deras nuvarande ekonomiska situation, och exempel från andra klubbar så ska det här vara en period där de fortsätter att ge utrymme för de unga. Man får inte en Gigovic eller en Max Svensson utan att våga.
Ska HIF någonsin ta sig tillbaka till toppen så är en väl fungerande ungdomsförädling en av deras två–tre viktigaste delar. Det kan inte igen bli en situation år 2023 där HIF ångrar sig över att Filip Sjöberg slog igenom i IFK Norrköping, att Casper Widell har lämnat på grund av för många mittbackar i A–truppen, och att Othmane Salama ignorerades och via lägre divisioner tog sig till A–landslaget.
