Hansson: Alla klubbar borde vara som Kalmar FF och det vet ni om
I över tio års tid hände ingenting i Kalmar FF.
Sedan bestämde de sig för att göra något vettigt med sig själva.
”Alla som spenderar tid i fotbollsvärlden inser snabbt att på samma sätt som att olja är en del av oljebranschen, så är idioti en del av fotbollsbranschen.”
Simon Kuper satte en gång i tiden ord på hur vi ofta känner kring fotbollsklubbar. Det är många styrande personer som säger konstiga saker. Det är stelt och idéfattigt. Det är hafsigt planerade framtidsplaner. Varför är det så svårt att fixa en vettig förening som fungerar som supportrarna vill ha det? Med en riktning och ett utförande att vara stolt över? Varför är det på vissa håll mest en plats för egoistiska och maktgalna personer, eller personer som lägger extrapengar i egna fickor?
Kalmar FF är inte så jäkla märkvärdiga, men 2021 är de föreningen som gör mycket av det som supportrarna vill se.
2019 såg de problemen på allvar, efter nästan tio års nynnande och ignorans. Storsatsningen med Magnus Pehrsson hade fått en stämpel: en dryg stockholmare med dyra floppvärvningar och uselt spel som gjorde laget ännu sämre. De gick back tolv miljoner kronor, vilket gjorde att de hade förlorat 70 miljoner kronor på tio år.
Några av deras lösningar var simpla:
1. Dra ner personalkostnaderna från cirka 46 miljoner till cirka 30 miljoner. Det ska aldrig kosta mer än det behövs, och när de kollade igenom några kontrakt som hade skrivits tidigare år så förstod de ingenting. De visade att det inte behöver vara så krångligt att strypa kostnaderna.
2. Hitta en ny klubbchef med rätt profil: de tog in en från floristbranschen som inte kunde något om fotboll, men som är sympatiskt envis, som inte lägger sig i fotbollsdelen, och som konstant är öppen i både egna och andra kanaler (det är osäkert om någon allsvensk klubbchef är mer öppen och tillgänglig).
3. På sportchefssidan valde de ödmjukhet före något annat när de lyfte upp Jörgen Petersson, en person som lika gärna kollar Wyscout som städar badrum på GFA.
Andra lösningar var mer långsiktiga.
Spelarna har köpt idén om att deras yrke är mer än två timmars träning per dag. Det handlar dels om lektioner och ”läxor” om lagets spelsätt, men också att hjälpa föreningen med allt möjligt. Nyligen fick 400 elever höra Douglas Bergqvist läsa Robin Hood på engelska, medan Filip Sachpekidis valde ”Pannkakstårtan” (Pettsson och Findus) och Piotr Johansson körde på med ”Hurra, för pappa Åberg”.
Förra året arrangerade Nanne Bergstrand ett KFF-quiz för supportrar på äldreboenden. Nu tar KFF det ett steg längre och har fixat så att varje äldreboende i Kalmar ska visa KFF:s matcher.
Tidigare KFF-spelaren Viktor Elm är i bakgrunden och sysslar med mycket, oavsett om det är att få barn mer intresserade för läsning eller prata om hur man är en bra kompis.
Det behöver inte bara vara spelare och ledare inblandade. KFF samarbetar med en podcast där huvudtemat är att prata om känslor, de har träningar i parasport, och de släpper ett eget magasin där Isak Magnussons livshistoria liknas vid Gustaf Fröding-verk och där bröderna Ring ställer upp på ”Ring på spelar vi”. Det underlättar att KFF, i många år, har tagit hjälp av en reklambyrå. De har fixat allt ifrån ett spel där Nanne Bergstrand skulle släcka bengaler, till att skapa en hemsida för att hjälpa Öster att hitta en ny slogan när KFF valde att varumärkesskydda ”Smålands Stolthet”, till en Bajenwebbshop.
Föreningen valde också att maxutnyttja sin styrka: ungdomsverksamheten. Av 31 spelare i A-truppen är 17 från akademiverksamheten. Tre stycken är framtidsvärvningar som är 18-20 år. Tre spelare har spelat i föreningen i tolv, nio, respektive sex säsonger.
Av värvningarna så tog de en reservmålvakt från Öster och de har inte lyckats bli av med utlånade floppbrassen Maxwell som har kostat föreningen många miljoner. Av de återstående sex spelarna är det nyförvärv som är ordinarie om de är skadefria.
Värvas man in så ska man tillföra något, eller vara något för framtiden. Det ska inte vara estländska 27-åringar på halvårskontrakt, eller en okänd brasse på fyraårskontrakt. Inget dödkött.
De tog också in en klubblegendar som tränare, som dessutom var tillräckligt utbildad för jobbet och inte bara fick det för sin status. Bredvid sig har han Rasmus Elm och Stefan Larsson, där Larsson är under utbildning för att bli en huvudtränare för KFF i framtiden. Larsson, precis som klubbchef Rosenlund eller sportchef Petersson, har en personlighet som jag aldrig har hört något negativt om.
Det är först på senare år som de har testat med riskkapitalbolag, en kortsiktig lösning som bara brukar ge problem framöver för många lag, och även där valde KFF att ta en annan väg. Pengarna ska bara gå till unga spelare. Jag vet inte exakt vilka de har investerat i med riskkapitalbolaget, men KFF har värvat intressanta utländska spelare. Vidjeskog, en 04:a från Finland, ska vara en av föreningens största talanger. De lånade nyligen in en nästan två meter lång 20-årig anfallare från Sydsudan. De har en lång 17-årig forward från Litauen. Det är spännande och relativt riskfria utländska värvningar.
De har också ett väldefinierat spelsätt. Det är inte ovanligt att supportrar har svårt att förstå hur deras eget lag försöker att spela, men med KFF är det tydligt och dessutom hade de en arbetsmetod som snabbt gav resultat, istället för att be om flera års tålamod. För att visa KFF:s förändringar på åtta omgångar:
2020 var det bara Falkenbergs FF som hade färre passningar än KFF i Allsvenskan. Nu är KFF laget som har flest.
2020 var KFF laget som var mest nerpressat av alla lag, statistiskt räknat. Nu är KFF de minst nerpressade.
2020 var det bara Varberg som tappade boll fler gånger. Nu är KFF laget som tappar minst boll.
2020 var KFF laget vars matcher innehöll flest luftdueller. Nu är KFF:s matcher de som innehåller minst antal.
2020 var det AIK och ÖFK som tog färre skott än KFF. Nu är det bara Djurgården och MFF som tar sig oftare in i motståndarnas straffområde.
2020 tog KFF 28 poäng på 30 matcher. Nu har de 13 poäng på åtta matcher.
De har så mycket av sakerna man vill se. De har spelare som gör extrasaker för föreningen och som försöker att lära sig mer om spelsättet. De har spelare som har tillhört föreningen i många år, som är egenfostrade, eller som är handplockade. De har många ledare som är prestigelösa och jobbar i det tysta, och där de flesta är från trakten. De har en stor öppenhet mot media och supportrar. De undviker klassiska fällor som att ”värva namn” eller göra saker ”som man alltid har gjort”. De spelar på ett sätt som utmanar och utvecklar laget, men också ger resultat.
Det är lokalt, det är fötterna på jorden, det är inte på för stort allvar, det är små medel, och det är långsiktigt.
KFF har visat att det inte är så jäkla svårt att göra allt det här om man väl bestämmer sig för det. Frågan är snarare varför så många andra klubbar inte gör det.
Fotnot: Jag är fortfarande så pass mycket kalmarit i grunden att jag inte kan säga ”R” i de flesta ord, men det var många år sedan jag kände något när KFF gjorde mål, så någon supporter har jag inte varit på många år.
Foto: Bildbyrån
