Hedstigen: Som man velat se det här Malmö FF i Europa!
Malmö FF har inlett årets allsvenska med sju raka segrar. De fyra senaste matcherna har de kört över motståndarna.
Allt ser fantastiskt ut, men det är ändå en sak som saknas.
Vi kommer aldrig att få reda på hur den här upplagan av MFF klarat sig mot europeiskt motstånd. Det är bittert.
Premiären mot Kalmar vann Malmö FF med 1–0, men släppte till lite för många chanser bakåt för att man skulle vara helt nöjd.
Bortamatchen mot Brommapojkarna var ännu värre. Inte ett avslut från MFF första halvtimmen, underläge och hyperfarliga BP-chanser. I 85:e var det inte många som trodde på seger, men Isaac Kiese Thelin fick in två bollar och vände matchen.
Mot Göteborg såg det klart bättre ut, men fortfarande för många chanser till baklängesmål.
Men sen. Efter det har Malmö FF kört över motståndet och varit – om man vågar säga det – för bra för Allsvenskan. Säkra segrar och sexton mål på de fyra senaste matcherna. Inte ens ett underläge mot AIK kunde rucka på det. Eller som Jonas Hansson sammanfattade det på Fotboll Skåne efter AIK-mötet: ”Några av siffrorna där MFF är bäst i Allsvenskan just nu: Flest mål, minst antal insläppta mål, minst antal skott emot sig, mest bollinnehav, flest passningar, högst bolltempo, flest inlägg, flest dribblingar, flest touch i motståndarnas straffområde, flest vunna frisparkar”.
Inget Europa för MFF
Man skulle så gärna velat se vad den här upplagan av Malmö FF kunnat göra i Europa, men förra årets sjundeplats i Allsvenskan och strafförlusten mot Djurgården i cupen har satt stopp för det.
Som MFF spelat de senaste matcherna borde de kunnat städa av Conference League-kvalet enkelt, åtminstone fram till playoff. De hade varit seedat genom hela kvalet och först i playoffrundan kunnat åka på en riktig nitlott i form av ett lag från någon av toppligorna (minns Granada 2020).
Supermittfältet splittras
Även om allt talar för en återkomst i Europasammanhang för Malmö FF 2024 kommer vi inte att få se den suveräna mittfältstriangeln AC-Hugo-Peña mäta sina krafter med lag från bättre ligor. Är den verkligen så bra som det ser ut mot allsvenskt motstånd? Det får vi aldrig veta eftersom Hugo Larsson väntas säljas för en rekordsumma redan i sommar.
Förhoppningen är att de andra två, AC och Peña, finns med nästa år (de har kontrakt över 2024) och att Hugo Bohlin, Sebastian Nanasi eller en ännu okänd mr X kan komplettera dem på ett liknande sätt som Hugo Larsson gjort i år.
Man hade också velat se hur Malmö FF:s virvlande kantspel hade klarat sig när motståndarförsvaren blir bättre. Hade Taha Ali, Sebastian Nanasi och Stefano Vecchia kunnat trixa sig igenom backlinjerna på samma sätt som i Allsvenskan? Risken finns att vi aldrig får veta. Det kan komma feta bud på såväl Nanasi som Ali om de fortsätter producera poäng.
Backlinjen kvar?
Hur bra backlinjen med nyförvärven Busanello, Tinnerholm, Cornelius och Premier League-hemvändaren Pontus Jansson står sig internationellt hade också varit kul att få reda på i sommar. De ska dock kunna vara kvar när Champions League-kvalet (eller Conference League-kvalet om MFF missar guldet) drar igång i juli nästa år. Det är väl Busanello och Cornelius som det kan vara frågetecken för, men utan Europaspel i sommar är chansen större att de finns med 2024.
Vad hade denna Malmö FF-årgång kunnat uträtta i Europa då? Tja, med tanke på hur nära ett MFF i obalans var att ta poäng både mot Union Saint-Gilloise och Union Berlin i fjor tror jag att dagens Malmö FF absolut hade varit med i diskussionerna om att gå vidare från den gruppen. I ett snäppet enklare Conference League-gruppspel skulle man haft alla chanser att ta sig vidare.
Faller på klubbrankingen
Förutom det trista med att den bästa Malmö FF-upplagan på ett bra tag inte får chansen i Europa, är det uselt för MFF:s rankingpoäng och för Sveriges chanser att avancera på nationsrankingen.
Malmö FF får noll poäng på Uefas klubbranking i år när man inte deltar, samtidigt som de 7,0 poängen från andraplatsen i Europa League-gruppen 2018–19 försvinner. Det gör att MFF går från 25,5 poäng i år ner till 18,5 nästa år. Med ett gruppspel även i höst hade man kunnat hålla sig kvar på sin nya nivå bland Europas 75 högst rankade klubbar (MFF slutar som 65:a i år).
Om Sverige ska kunna avancera på nationsrankingen och ta upp kampen med Norge och Danmark (det borde Sverige kunna), då är ett Malmö FF som är seedat genom hela Conference League-kvalet ett betydligt säkrare kort när det gäller poänginsamling än Kalmar eller Mjällby. Oavsett vem det blir som får den sista platsen i ECL-kvalet (finalen i Svenska cupen avgör) kommer det att vara en orutinerad klubb som är oseedad. Risken att de åker ut direkt utan att bidra med mer än någon tiondels poäng till Sveriges nationsranking är hög.
Tålamodet
I supporterled finns det många som hävdar att det är bra att Henrik Rydström får ett år där han bara behöver tänka på Allsvenskan. Han kan sätta spelet i lugn och ro utan krav på att klara av både en topplacering på hemmaplan och att göra bra ifrån sig i Europa.
Det enda bra jag kan se med att Malmö FF missade Europa är att pratet om mer tålamod efter den misslyckade tränarkarusellen i fjor klarade det första lilla testet. När MFF förlorade cupkvarten mot Djurgården och definitivt missade Europaplatsen verkade alla helt eniga om att det var något man var med på kunnat hända, från MFF-ledningen till vanligtvis mer hetlevrade Facebookgrupper.
Nu verkar ju det där tålamodet inte behöva sättas på prov något mer – men man vet aldrig. Vid den här tidpunkten i fjor hade Milos Milojevics Malmö FF ännu inte förlorat någon tävlingsmatch och bara släppt in ett mål på de sju första allsvenska matcherna. Sedan kom skadorna och det gick snabbt utför.
